SEETHER, Amager Bio, Köpenhamn den 18 september 2017

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Att Seether har sitt ursprung i Sydafrika är svårt att tro. Det finns liksom inget alls som tyder på att så är fallet, i alla fall inte ur ett ytligt perspektiv. Snarare låter de – inte sällan – och ser ut som vilket annat band som helst i post grunge/nu metalgenren.

Soundet är således amerikanskt á la skarven mellan nittio- och 00-talet så det förslår, och för knappt två veckor sedan när kollegorna i Breaking Benjamin avnjöts på samma ställe beskrev jag dessa herrar som en slags blandning av Creed och Staind. Sistnämnda finns med i mina omedelbara associationer vad gäller Seether också, men även brittiska Bush och Nickelback bör nämnas när deras sound ska beskrivas.

Självklart tajt

Med andra ord; de som inte uppskattar denna efterföljande genre till den synnerligen överskattade grungen behöver inte bry sig om Seehter heller, kvartetten gör inga större avsteg från det gängse receptet. Fast de som liksom undertecknad till större delen ser positivt på post grungegenren har onekligen en del att hämta. Inte minst för att frontmannenShaun Morgan och hans mannar i alla fall ibland tänjer på dess gränser, och stiger utanför dem. Med gott resultat, får man väl säga. Överlag var det en energiskt gedigen tillställning kvartetten bjöd på. Eller en självklart tajt sådan utan några överdrivet stora gester om ni så vill.

Catchy kvaliteter

På det välbesökta Amager Bio stod sådant som den No Jesus Christ, med sitt groovigt metalorienterade beat, den riffigt hårdpopande sorgesången Rise Above This och avskalat galopperande extranumret Fake It. För att inte tala om Country Song, detta uppspelt southernrockrökiga nummer med icke så lite catchy kvaliteter.

Så nej, Seether kör trots allt inte riktigt på i samma hjulspår och typiskt låga (postgrunge)tempo rakt igenom som en del kanske tror. Däremot framgick influenserna utan tvekan där på Amager Bio . I sådant som Gasoline, fina balladen Broken och genombrottshiten Fine Again fanns tendenserna onekligen där

Samtidigt framstod givetvis Remedy både som en av de bästa Nirvanalåtarna grungepionjärerna aldrig gjorde och en given publikfavorit. Fast det är förstås tveksamt om Kurt Cobain någonsin var så publikfriande att han gick i närkontakt med publiken som Shaun Morgan gjorde denna kväll.

Begränsat showande

Annars är väl problemet med den här genren i liveformatet rent allmänt att det inte bjuds på mycket till show. Arvet efter tråkmånsarna i grungevågen är långt ifrån utsuddat om man säger så. Detta i sin tur beror förstås i sin tur på genrens mörka introrspektiva lyrik, det faller sig liksom fullt förståeligt inte naturligt för berörda band att ägna sig åt några utlevande övningar att tala om.

Fast med tanke på allt detta kan jag ändå tycka att Seether har kommit hyfsat långt på vägen med att skapa en identitet där man omfamnar andra influenser utan att göra våld på sina ideal. Det framgick tydligt denna måndag, och det ska de ha en eloge för.

skriven 2017-09-19