Klicka på bilden, för att se hela bilden
Brett Eldredge är ingen ogenerat slickad popcountrystar, typ Luke Bryan eller en likaledes popflirtande lantlig hjärtekrossare á la Sam Hunt eller Chris Young. Istället kan han mycket väl passera som någon med i alla fall viss lojalitet mot traditionerna utan att någonsin vara i närheten av att tangera King of Country själv, George Strait eller dennes generationskamrat Randy Travis.
Trevlig skapelse
I mångt och mycket lägger sig Eldredge istället någonstans i mitten. Han blandar och ger, och tillfredsställer förmodligen en publik som kan uppskatta alternativt tåla det mesta, men helst ser att artisten ifråga inte går hela vägen åt vare sig det ena eller andra hållet. Nu kan ju detta låta som en sorts beskrivning av en avslagen cocktail utan tydlig smak av någonting , men faktum är att att det här överlag är en tämligen trevlig skapelse som gradvis växer.
Blandad diet
På nya och tillika tredje albumet finns det mesta från ett bluesrockiga försök (Superhero) och en glatt uppspelt countrypartyhyllning till kärleken (Love Someone) till livsbejakande livsnjutaranthemet Somethin´ I´m Good At och catchy popcountry, typ Heartbreaker och Crystal Clear.
Brother favorit
Ja, också finns här förstås ett antal ballader, som opluggade sorgligheten Castaway och The Long Way, en slickad sak jag inbillar mig cementerar trettioettåringens status som hjärtekrossare hos damerna. Fast personlig favorit är nog trots allt fina bromanceskildringen Brother, om polarna som förblir vänner i vått och torrt.
Eldredge fick det prestigefyllda priset som New Artist of the Year på CMA-galan 2014, och jag kan mycket väl förstå varför. Sångaren lär växa ytterligare, men den här skivan är en bekräftesle på att han har god potential att växa ytterligare som artist.
skriven 2017-09-15
