Klicka på bilden, för att se hela bilden
Ett Damn! utan Timbuktu är som The Heartbreakers utan Tom Petty eller som The E Street Band utan Bruce Springsteen. Kan man tycka. I alla fall på ett ytligt plan. Men åttamannabandet har en relativt lång och fruktbar karriär även på egen hand. Inte minst har de fyra fullängdare i bagaget hittills. Det senaste, The Unlocked Door kom för all del för hela åtta år sedan, men ingen behöver tvivla på att gänget har en egen fullgod repertoar att förlita sig på. Det soulfunkiga öppningsnumret var en bekräftelse så god som någon på detta.
Backande sångfåglar
Fast oavsett vilket, denna tidiga afton behövde Damngossarna inte känna sig ensamma. Med sig på scenen hade de både hyfsat rutinerade Kristin Amparo och nykomlingen Shirin, två lovande sångfåglar som båda fick chansen att glänsa var och en på sitt sätt. Den förstnämnda gjorde sitt bästa för att uppbåda eufori i A Simple Song, en hyllning till musikens kraft rent allmänt. Bäst var hon dock I Dark Skies, en storslagen ballad om att hitta ljuset i mörkret. Här vimlade det av både drama och stora känslor.
Shirins avtryck
Malmöbaserade Shirin å sin sida gjorde avtryck med sin Back to the Basics. Detta smakprov från ett kommande debutalbum påminde oss alla om hur bra en stark poplåt kan bli med en lagom dos adderad genuint soulstänk i mixen
Svängig helhet
Som helhet var det dock svänget som stod allra mest i centrum detta fyrtiofem minuter korta gig. Det är liksom signumet för Damn!, och tillsammans med Amparo och Shirin bankades budskapet om musikens förenande kraft in med både elegans och långt ifrån subtil emfas.
skriven 2017-08-13
