Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Tony Leondis
Originalröster: T.J. Miller, James Corden, Anna Faris, Maya Rudolph, Steven Wright
Svenska röster: Daniel Norberg, Anton Körberg, Pernilla Wahlgren
BETYG: ETT
PREMIÄR: 2017-08-11
Kanske är jag bara skeptisk och surumulen. Å andra sidan är det nog svårt för varje vuxen individ som inte lever hela sitt liv på nätet att undra vad upphovsmännen tänkte när de bestämde sig för att göra film om de endimensionella emojisarna. Förutom då att tjäna en hacka förstås. För precis som i de mer än lovligt ocharmiga filmerna om bilar och flygplan handlar det om att ge liv åt döda ting, och det funkar helt enkelt inte i min bok.
Givetvis utspelas hela handlingen i en Smartphone. Där i emojarnas egen stad Messopolis lever den alldeles för uttrycksfulle emojen Gene, som inget hellre vill än att bara ha ett enda ansiktsuttryck så att han kan passa in – bokstavligt talat – i ett fack bland alla andra endimensionella emojer. Efter ett katastrofalt försök att spela likgiltig blir han hett villebråd för den onda ordningspolisen Smajlan, en ständigt bredflabbat flinande emoj, som skickar sina robotliknande flåbusar på vår hjälte och några nyfunna vänner.
Sedan finns här förstås några standardiserade budskap av den förment värmande sorten också. Som vikten av att vara sig själv, och att det är bättre att ha en riktig vän, snarare än ryggdunkare som bara gillar dig när du är på topp. Mest av allt är det här dock en färgglad maräng full av tomma kalorier utan bestående intryck att ta med sig hem när allt är över.
Samtidigt ska dock medges att The Emoji Movie trots bottenbetyget inte är riktigt så hemsk som förväntat. Om inte annat kan jag tänka mig att målgruppen kan uppskatta de fartiga upptågen och tokerierna om det vill sig väl. Men med detta sagt, så ter sig själlösheten och tomheten inte så lite plågsam ändå. Inte minst är klasskillnaden himmelsvid om man ställer detta alster bredvid mästerverk som Frost, Insidan ut och Zootropolis för att nu bara ta några lysande exempel från senare år.
skriven 2017-08-07
