Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: David F. Sandberg
I rollerna: Miranda Otto, Stephanie Sigman, Anthony LaPaglia
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2017-08-09
Vår senaste export på filmfronten regissören David F.Sandberg är på G i Hollywood med en storfilm, frukten av framgången med Lights Out och säkerligen också med Annabelle 2: Creation. Jag skriver säkerligen eftersom Annabelle 2 fyller alla de krav som brukar lyfta en publikfriande skräckis över ribban. Jag har med en papegojas envishet alltid hävdat att skräck och sci-fi är de två i längden mest tidlösa genrerna därför att det hela tiden har återväxt. Vad som av oss kritiker (som kanske sett ett fyrsiffrigt antal skräckisar) brukar avfärdas som förutsägbart är nytt, skrämmande och stilbildande för en ny generation. Sandberg vet detta faktum och försöker inte skapa nya infallsvinklar utan återanvänder gamla med säker och stabil hand.
Han ger oss i korta drag bakgrunden (vi befinner oss på sextiotalet) till dockan Annabelles tillkomst och hur hon blev hemsökt av en demon. En dockmakare och hans hustru förlorar sin lilla flicka i en bilolycka och är beredda att göra allt för att få återse den lilla. Det får de men inte i den skepnad de hoppas på och deras gamla hus blir en mardröm för en nunna och sex föräldralösa flickor som familjen tagit hand om.
Man kan tycka att klyschorna står som spön i backen med dörrar som öppnas och stängs utan förklaring, ljus som tänds och släcks med samma logik och givetvis gastar som dyker upp i diverse märkliga kameravinklar. Musiken däremot är ett kapitel för sej. Genomgående snurrar en gammal 78:a med countrysångaren och förre detta guvernören Jimmie Davis miljonsäljare “You are my sunshine” på skivtallriken. Långsökt eller en händelse som ser ut som en tanke. Hur som helst en helt godkänd skräckis med blågult sigill.
skriven 2017-08-09
