Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Matt Reeves
I rollerna: Andy Serkis, Woody Harrelson, Judy Greer
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2017-07-12
Nästa år har det gått 50 år sedan Charlton Heston störtade med sin rymdkapsel och landade på Apornas planet. Filmen bliv en milstolpe i sci-fi genren och håller fortfarande som den bästa och förblir ledstjärnan för de många efterföljarna som blivit ömsom vin och ömsom vatten. Mest besviken har jag kanske blivit på Tim Burtons raka nyinspelning som inte nådde originalet ens till knäna. Matt Reeves har lyckats betydligt bättre med att ge denna fascinerande sci-fi historia kött på benen och den nu aktuella Apornas planet: Striden är helt klart en av de bästa av de 7 efterföljarna.
Som vanligt från starten gömmer sej många budskap om hur mänskligheten leker med elden både vad det gäller sin egen existens och hur vår flora och fauna behandlas i vinningssyfte. I centrum står fortfarande schimpansen Caesar (Andy Serkis) som får kämpa med sin lilla grupp för att överleva en galen överste (Woody Harrelson tar till det tunga artilleriet för att göra galenskap till skön konst) som försöker bygga upp en stor mur mot omgivningen. Är det inte mycket prat om en stor mur i dessa dagar och den som vill bygga den?
“Striden” är en mörk och pessimistisk film med många intressanta och mångfacetterade karaktärer både bland aporna och människorna. Ibland bromsar filmen liksom in för att fördjupa sej och känner sej då efteråt manad att explodera hela fyrverkeriet på en gång för att den tilltänkta målgruppen i stort inte skall ta det hela för seriöst. Jag ser om Ap-sviten med jämna mellanrum och tycker att Matt Reeves har gett den luft under vingarna igen och skulle bli mycket förvånad (och besviken) om han satte punkt även om Caesar gör det och lämnar över till nästa generation.
skriven 2017-07-12
