Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Kyle Balda, Pierre Coffin och Eric Guillon
Svenska röster: Henrik Dorsin, Andreas Rothlin Svensson, Steve Kratz
Originalröster: Steve Carrell, Kristen Wiig, Trey Parker, Pierre Coffin, Miranda Cosgrove
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2017-06-28
Dumma mej 3 fortsätter en franchise som inte bara är inne på sin tredje del utan också har genererat de högst framgångsrika minonerna, som förutom i sin egen film syns på allsköns varor och har blivit till filmikoner som är mer kända än Gru, huvudprotagonisten i Dumma mej-serien. En skulle kunna klaga på att de idéer som har sitt ursprung i den första Dumma mej-filmen, som är riktigt bra, har urlakats och att filmserien och dess avgreningar nu mest trampar vatten för att sälja gosedjur och annat men då är man för cynisk och bortser från att det inte finns någon riktigt dålig film i Dumma mej-universumet.
Dumma mej 3 är bättre än sin direkta föregångare, ungefär lika bra som Minioner men inte i närheten av den första filmen i filmserien. Blandningen av sockersött charmiga barnfigurer och skurkar som försöker varar hjältar ger en mix som passar både barn och vuxna. Att denna gång låta Gru och hans gäng, inklusive den nyfunna tvillingbrorsan Dru, möta en skurk som på 1980-talet var barnstjärna är ett smart drag, eleganta audiovisuella referenser till 1980-talet gör att många vuxna i publiken får en direkt koppling till sin egen barn- och ungdom. Filmen innehåller inga jätteöverraskningar och känns ibland upprepande men en del actionscener är färgglada smällkarameller som känns innovativa, speciellt en scen där skurken ikläder sig en mecha-stridsdräkt föreställande sig själv när han var med i barn-tv-serien.
Att ge utrymme åt filmens olika handlingstrådar, Grus, barnens (som innehåller en bedårande jakt på en enhörning) och minionernas, under den relativt korta speltiden gör att det ibland känns hoppigt, speciellt minionerans strejk för att de vill återvända till att var ”skurkar” skulle må bra av mer utrymme. I slutändan binds dock allt samman på fungerande sätt för en finstämd upplösning som kröner ett underhållande men inte exceptionellt kapitel i berättelsen om Gru och minionerna.
skriven 2017-06-28
