Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Lone Scherfig
I rollerna: Gemma Arterton, Sam Claflin, Bill Nighy, Helen McCrory, Jack Huston, Richard E. Grant
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2017-04-14
Den tunga vikten av ett väl fungerande PR-maskineri kunde aldrig överskattas under andra världskriget. Inte minst Josef Goebbels som ju inte bara var Hitlers propagandaminister utan också var högsta hönset för filmindustrin insåg att det var på vita duken hemmafronten såg verkligheten – hans verklighet. Josef gjorde ju till och med en PR-rulle av Titanic katastrofen. Givetvis fungerade filmindustrin liknande i motståndarlägret och vi vet ju hur många nazzar och japaner Wayne, Flynn och Copper tog livet av på bio.
Their Finest Hours tilldrar sej 1940 i London där Hitlers Luftwaffe vräker ner bomber i parti och minut. För att hålla hemmafronten vid gott mod spottar filmindustrin ut hoppingivande filmer där de inhemska hjältarna och hjältinnorna räddar folk och fä när de inte gör livet surt för Hitler. Catrin Cole (Gemma Arterton) har talang för att skriva rätt manus det vill säga kärlek, mod och humor i exakt rätt doser till fromma för informationsministeriet. Hon noterar att dialogen för kvinnor oftast är nonsens och att kvinnliga hjältinnor är lika sällsynta som snöbollar i öknen. Efterhand som hennes begåvning börjar lysa upp projektet får hon också alltmer möjligheter att omfördela könens roll i den stundande storfilmen.
Som alltid i engelska produktioner är rollbesättningen på topp och allra överst lyser Bill Nighy som en före detta storstjärna som nu fallit lika tungt som bomberna över stan. Bara egot lever kvar och replikerna faller läckert som små bär i munnen på honom. Det är han som lägger ribban för resten av ensemblen. Det enda som egentligen faller utanför min intressesfär är Catrins splittrade relation mellan en konstnär Ellis (Jack Huston) och medförfattaren Tom (Sam Caflin) som mer lägger sej som ett sänke än ett flöde för händelseförloppet.
Nåväl med så många korn kan man utan större svårighet köpa några agnar också för det kompletta underhållningsvärdets skull. Ett plus förresten också för detaljrikedomen där man till exempel hinner skönja ett filmaffisch med George Formby (Flygmalajen här hemma) som var en av de populäraste filmkomikerna i Europa under WW-2.
skriven 2017-04-11
