Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Dean Israelite
I rollerna: Decre Montgomery, Naomi Scott, RJ Cyler, Becky G., Ludi Line
BETYG: ETT
PREMIÄR: 2017-04-07
För den ignorante kan berättas att Power Rangers inte har det minsta att göra med vare sig DC:s eller Marvels serievärldar. Istället bygger det hela på en hel radda tv-serier riktade till en yngre publik. Några långfilmer av relativ lågbudgetkaraktär har det också blivit, men det är först nu Hollywood har gett konceptet en präktig blocbusterbehandling beräknad till hundra miljoner dollar. Det skulle man inte gjort. På det hela taget är det här en lika överlastad som överlång orgie i standardiserad effekthysteri.
Men vad går det här ut på då? Well, vi befinner oss i en amerikansk småstad mitt i ingenstans, och där introduceras vi för fem etniskt diversifierade ungdomar med tydligt umtejslade personligheter och problem. Eftersom det inte finns mycket att hitta på i nämnda håla hänger de i en nerlagd gruva, och där ligger minsann ett urgammalt rymdskepp begravt. Och tro det eller ej, kvintetten blir värvad till ett intergalaktiskt team, vars första uppdrag blir att besegra den slemma häxan Rita Repulsa, som hotar förinta världen.
Uppgörelsens tid är nära således. Men den tar tid. En nitton minuter lång slutstrid bestående av monster i långa banor, enorma explosioner och massförsörelse av värsta sorten utgör filmens klimax. Att det hela är välgjort behöver väl knappast påpekas. Men Gud vad trist och enahanda. Ändå uppskattar jag som bekant i grund och botten superhjältegenren, men detta alster är inte bara för ”kiddie”, det är helt i avsaknad av personlighet hjärta och själ också. Fast med detta sagt, gossiga tioåringar av båda könen lär säkert jubla med sockerchocksexalterade röster av det som utspelar sig på bioduken.
skriven 2017-04-04
