Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Manuel Concha
I rollerna: Daniel Cvetkovic, Mikael Cvetkovic, Miodrag Stojanovic, Håkan Bengtsson, Peter Rentzmann
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2017-04-07
Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan det skulle komma en film inspirerad Peter Mangs dödsskjutningar av människor med invandrarbakgrund, och nu är den här. Den enda vägen började som en kortfilm betitlad Batter, utvecklades till ett långfilmsmanus, och nu ett fyra år senare är det färdiga resultatet redo för biovisning.
I fokus står Alex och Michel, två bröder, som oprovocerat blir nerskjutna av en maskerad man i sin bil. Den sistnämnde klarar sig undan med blotta förskräckelsen, men Alex blir förlamad. Den brutala händelsen påverkar hela deras tillvaro, och när det står klart för Michel att det enda som kan rädda brodern från ett liv i rullstol är en dyr operation pockar den kriminella världens locktoner på. Särskilt som resten av världen inte ger honom några vettiga alternativ.
Hur det går ska inte avslöjas, men man kan väl säga som så att upplösningen inte är direkt av det rosenröda slaget. Det här är liksom inte den typen av film. Den enda vägen skildrar de svårigheter, generaliseringar och för all del också orättvisor människor med annan etnisk bakgrund utsätts för. I Den enda vägen är det framförallt polisen som misstänkliggör, och förutsätter att det finns kriminalitet i bakgrunden utan att vilja lyssna.
Att det ligger sanning i denna skildring finns det väl ingen anledning att tvivla på. Dock kan jag kanske tycka att de kriminalare som utreder skjutningarna framställs lite väl fyrkantigt och smått onyanserat. Å andra sidan har regissören Manuel Concha inte stuckit under stol med att det här är en berättelse enbart sedd ur brödernas synvinkel, så ur den aspekten fungerar filmen också väl. Det finns en värme och trovärdighet i brödernas relation som berör. Samtidigt inbillar jag mig att den långt ifrån glamourösa gangstervärlden är tämligen väl fångad utan vare sig överdrifter eller konstigheter.
Samma sak kan för övrigt sägas om filmen som helhet. För det vilar onekligen en viss slice of lifekänsla över denna skapelse. Det hela präglas därtill av både gott hjärta och goda intentioner med en del gjorda poänger innan eftertexterna börjar rulla. Därmed inte sagt att Den enda vägen är fantastisk, men den utgör definitivt en lovande fortsättning på en (regissörs)karriär som alltjämt är i sin linda.
skriven 2017-03-27
