MYTHIC, Rubine: Klassfotot och Lake Wakanala. Tecknat av FRANCOIS WALTHÉRY och BRUNO DI SANO (Mooz Förlag)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Efter att det knappt kommit ut något alls på svenska de senaste decennierna, ges det nu åter ut en del fransk-belgiska serier, varav några är rätt oväntade. Som den belgiska serien om Rubine. Jag har aldrig tidigare läst Rubine, jag vet inte om jag ens hört talas om serien. Men nu trillade det in två album på en gång.

Av någon anledning numrerar Mooz Förlag inte sina album. Jag undrade därför vilket av de två albumen jag skulle läsa först, men eftersom det inne i albumet finns en lista över utgivningen, förstod jag att Klassfotot kommer först. När jag läste albumet och närmade mig de sista sidorna, undrade jag hur de skulle lyckas knyta ihop allt. Det lyckas de inte med – äventyret fortsätter i Lake Wakanala. Detta är alltså ett tvådelat äventyr, vilket inte framgår någonstans på omslaget. Risken är alltså stor att folk köper Lake Wakanala och undrar vad det är för konstig story som börjar mitt i det hela.
Nå. Eftersom jag inte kände till Rubine, visste jag inte vad jag skulle vänta mig.

Signaturen Mythic har även skrivit Natacha, en av Rubines två tecknare; Walthéry, var den som en gång i tiden skapade Natacha. Rubine ser ut som en komisk äventyrsserie – men liksom serien om Blårockarna, är det inte speciellt komiskt.

Rubine är en deckarserie – en överraskande seriös och våldsam sådan. Serien skulle lika gärna kunna tecknas i realistisk stil. Detta tvådelade äventyr visar sig vara en ganska komplex och intrikat historia, som inleds med flera olika parallella trådar – en skolklass ser på när en av deras klasskompisar drunknar under en utfärd; ingen av dem hjälper honom och de kommer överens om att inte erkänna att de sett vad som hände. Samtidigt, alldeles i närheten, mördar en man sin älskarinna. Därefter hoppar vi tio år framåt i tiden, strax därpå ytterligare fem år framåt, och vi hamnar i “nutid”, vilket antagligen är 2009, då serien ursprungligen publicerades. En man åker omkring och mördar folk som fått en videokassett hemskickad av en mystisk man som utövar utpressning. De som fått kassetten har det gemensamt att de alla gick i den där klassen som såg pojken drunkna.
Jag undrade var Rubine höll hus. Vem är Rubine? Det dröjer nästan tjugo sidor i Klassfotot innan Rubine slutligen gör entré, och därefter medverkar hon inte på alltför många sidor. Rubine visar sig vara polis i Chicago, och hon får ett uppdrag som råkar leda till morden på de utpressade klasskamraterna.

Just det, serien om Rubine utspelar sig i Amerika. Således ska namnet Rubine uttalas på engelska – tidigare hade jag läst det som “ru-bi-ne”, vilket låter som ett danskt namn! Dock skulle serien lika gärna kunna utspela sig i Europa; i Belgien eller Frankrike. Miljöer och människor känns inte amerikanska.

Den här serien visade sig vara rätt bra. Teckningarna är kompetenta om än inte riktigt i min smak; det ser väldigt belgiskt ut, men saknar den där touchen som lyfter serien. Men den intrikata historien faller mig i smaken, åtminstone under Klassfotot. Jag satt hela tiden och undrade hur allt hängde ihop och läste nyfiket vidare. Upplösningen i Lake Wakanala är något svagare. I detta album medverkar vår hjältinna genomgående.

Det var längesedan jag läste – eller såg – en deckare med så här många mord och dödsolyckor. Ett drygt dussin pers stryker med på olika sätt, det är värre än i en italiensk giallo från 1970-talet. Några av morden är dessutom riktigt blodiga och grymma. Jag var inte riktigt beredd på detta, med tanke på seriens utseende. Rubine och hennes kollega blir dock inte alltför upprörda när folk tas av daga runt omkring dem. De är väl härdade.

I vilket fall – Rubine är en trevlig bekantskap. Jag läser gärna fler album om henne. Mooz har sammanlagt släppt sju album på svenska, fler är på väg, men av någon anledning har man hoppat över några stycken, bland annat de tre första. Märkligt. Men de kommer kanske senare?

skriven 2017-03-31

Du kanske gillar:

Våra samarbetspartners