Klicka på bilden, för att se hela bilden
Blackberry Smoke har fastnat i ett musikaliskt ingenmansland. Inte för att fansen bryr sig, men branschfolk verkar tycka att de är för mycket country för att vara sydstatsrock och vice versa. Vilket i sin tur har inverkat menligt på karriären. Inbillar jag mig i alla fall. Jag kan dock tycka att man gjort för stor poäng av detta, för så komplext är trots allt inte denna fråga. För är det något torsdagens gig bekräftade, så var det att Georgiabandet i grund och botten är goda representanter för en ny ung våg av southern rocktolkare, countryelementen utgör mest bara diskret garnering av den rockiga basen.
Fast med detta sagt,; några fullvärdiga tungviktare rent musikaliskt är de inte. Trotjänare som Lynyrd Skynyrd och Molly Hatchet behöver inte frukta att bli överkörda av dessa relativa ungtuppar än på ett tag. Men ändå, visst sjutton är kvintetten ett av de mera lovande inslagen i genren för närvarande. I sådant som tidiga Testify, riffiga Waiting for the Thunder och partydängan Let It Burn utmanade de till och med ovannämnda åldermän med den äran.
Samtidigt visade Blackberry Smoke att de långt ifrån är främmande för det närmast popdoftande. Inledande Six Ways to Sunday och tämligen oemotståndliga Pretty Little Lie var utmärkta exempel på detta. Därmed inte sagt att de var i närheten av att göra en 38 Special eller Atlanta Rhytm Section. Dessa två numera pensionsmässiga kollegor gav nämligen sydstatsrocken ett slickat radiorockigt ansikte på åttiotalet, och det lär aldrig dessa Atlantabördiga herrar göra.
Å andra sidan låter de countryådran komma till tals i full frihet då och då. På Amager Bio framstod den smått blueskryddade The Whipporwill och småstadsskildringen One Horse Town som givna hits på dagens alltmer diversifierade countrylista.
Fast mest av allt framstår förstås Blackberry Smoke som ett av de mera gedigna banden på den i sanningens namn rätt tunna sydstatsrockarhimlen. Giget på Amager Bio var självklart stabilt och tajt, om än inte sensationellt. Genuiniteten gick dock inte att ta fel på. Bandet är äkta vara rakt igenom, och när de ovannämnda gamlingarna är redo att packa ihop för gott lär denna kvintett vänta beredda i kulisserna.
skriven 2017-03-17
