Klicka på bilden, för att se hela bilden
Arthouse mysteriethriller, Storbritanien/Kanada/USA 2016
Regi: Alexandre Aja
I rollerna: Jamie Dornan, Alden Longworth, Sarah Gadon, Michael Adamsthwaite, Aaron Paul
DVD/Blu-Ray/VOD
(Njutafilms )
BETYG: TVÅ
Den unge fransmannen Alexandre Aja (som inte är speciellt ung längre) karriär är rätt spretig. Han gjorde sig ett namn med den franska, stenhårda filmen HIGH TENSION/SWITCHBLADE ROMANCE (som föll på sitt dumma slut), och fortsatte karriären i Hollywood med nyinspelningen av THE HILLS HAVE EYES, den trista MIRRORS, och den festliga PIRANHA 3D. Hans förra film; HORNS från 2013, har jag inte sett – däremot har jag ätit middag med Aja. Han var både vegetarian och nykterist, och jag pratade mer med hans kollega.
NIO LIV; en film från Miramax, bygger på en roman av engelsk-danska Liz Jensen, och manuset är författat av Max Minghella – son till regissören Anthony Mingella. Den senare planerade en filmatisering av Jensens bok när han dog 2008.
Filmen handlar om den nioårige gossen Louis Drax (Aiden Longworth), som inte verkar kunna dö. Flera gånger under sitt korta liv har han råkat ut för olyckor som borde dödat honom – men nu har han slutligen hamnat i koma efter ett fall utför en klippa. Neurologen dr Pascal (Jamie Dornan) tar sig an pojken, medan polisen försöker reda ut vad som hänt. Louis’ far försvann efter olyckan, det kan ha varit han som knuffade pojken.
Det är Louis själv som berättar historien. I tillbakablickar får vi se hans liv med sina föräldrar, och besöken hos en psykolog, spelad av Oliver Platt. I pojkens berättelse figurerar även en övernaturlig varelse.
“Thriller” står det på omslaget. Tja, är man snäll kan man kanske kalla NIO LIV det. Men – filmen är inte det minsta spännande. Ajas film påminner i stil och ton lite om franska art house-fantasy-filmer av regissörer som Jeunet; det är lite quirky, fast det är långtifrån lika bra. Det är snyggt, men dramaturgiskt sett inte alltför tillfredställande.
Det jag retar mig mest på är Louis Drax själv. Han är en irriterande ungjävel. Lillgammal och osymptisk. Dessutom blir det lite pretentiöst att låta honom vara berättaren.
Jag står i valet och kvalet när det gäller betyg på den här. Ett tag tänkte jag att det kanske kan bli en trea ändå — men nej, det får allt bli en tvåa. Filmen har redan bleknat i mitt minne, och jag lär aldrig se om den.
skriven 2017-03-12