Klicka på bilden, för att se hela bilden
Liten har blivit stor. Amy MacDonald var fortfarande tonåring när succédebuten This is the Life släpptes 2007. Men det var då det, den 25 augusti tar hon steget in i trettioklubben. Vilket i sig kanske inte har någon större betydelse. Däremot kan man konstatera att karriären faktiskt överlevt ett helt decennium, och det i sin tur är faktiskt tämligen uppmuntrande. För här har vi en artist som förvisso har haft en och annan hit, men hon är samtidigt en albumartist, som lever på en gedigen sångkatalog, snarare än söker streamingrekord med enskilda låtar.
Det vilar helt enkelt ingen trendängslan hos henne. Eller för den delen någon antydan om att vilja smida medan järnet är varmt jämt och ständigt. Sprillans nya albumet Under Stars är första livstecknet på knappt fem år, och innehållet är precis lika tidlöst popigt som på de tre föregångarna i katalogen.
Sådana som Amy MacDonald behövs helt enkelt. Jag misstänker starkt att majoriteten av kollegorna inte håller med, men namn som hon får en att tro på en framtid för artister med en tydlig, men ändå personlig popagenda utan konstiga krusiduller är något dagens radioproducenter borde vara betydligt mer intresserade av.
Den som möjligen undrar vad som åsyftas hade bara behövt närvara på Vegas till synes utsålda stora salong för att greppa poängen. Inledande Under Stars och Don´t Tell Me That It´s Over utgjorde i alla fall bekräftelse nog på mitt påstående. För vare sig hon nu gör en smått sorglig och vacker halvballad som förstnämnda sång eller en upptemposak á la det efterföljande numret stavas hennes alster nästan undantagslöst kvalitetspop utan vare sig gimmicks eller billiga provokationer. MacDonald är äkta, helt enkelt, och hon producerar inte sällan väldigt catchy alster. Då tänker jag med andra ord inte bara på This is the Life, genombrottshiten som lever ett eget liv vid det här laget, utan även en rad andra sånger. Typ taktfast lättflytande saker som Spark och Mr. Rock & Roll. För att inte tala om Life in a Beautiful Light, denna lika elegant jordnära som sprittande kärleksförklaring med den rena positivismen som ledstjärna.
Fast sångerskan kan spela på de melankoliska strängarna också. Som i känsloladdade opluggade extranumret Prepare to Fall. Som om det inte var allmänt bekant redan tidigare, frestas man att tillägga. MacDonald har en hel del på pluskontot, således. Inklusive charm, karisma och förmåga att bjuda på skönt mellansnack om sådant som tonårskomponerande visavi förändrad syn på saker och ting med ålderns rätt, gillandet av USA kontra aversionen mot Trump och världens lyckligaste folk, danskarna.
skriven 2017-03-11
Du kanske gillar:
SWEDEN ROCK 2011, dag 4 (lördagen den 11 juni) med bland andra NIFELHEIM, HAWKWIND och OZZY OSBOURNE
COPENHAGEN LIVE, Köpenhamn (onsdagen den 2 juni 2010) med bland andra RAMMSTEIN, VOLBEAT, SKUNK ANANSIE, BULLET FOR MY VALENTINE och SLASH
SWEDEN ROCK 2019, dag 3 (fredagen den 7 juni) med bland andra THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA, EASY ACTION, ZZ TOP, DISTURBED och KISS
EVANESCENCE, okänd spelplats och ort, USA den 13 maj 2021 – Amy Lees röst och sångerna från succédebuten tillhörde de självklara topparna
