Klicka på bilden, för att se hela bilden
Lisa Ekdahl är tillbaka. Med både nytt album och deltagande i Så mycket bättre i bagaget. Sådant skadar förstås aldrig. Särskilt inte det sistnämnda. Det faktum att hon denna gång gjorde det nybyggda underverket Malmö Live den äran utgör ett påtagligt bevis för det. Förra gången sångerskan gästade Malmö för mindre än två år sedan var det KB som gällde.
Vilket väl bara bevisar att nivån på karriären nödvändigtvis inte har med kvaliteten att göra. Möjligen kan språket ha en viss betydelse. Nya verket När alla vägar leder hem är det första på svenska på drygt ett decennium, och mycket riktigt låtsades fröken Ekdahl inte om att hon faktiskt har en internationell karriär att tänka på också denna kväll. Den engelska repertoaren ignorerades i alla fall fullständigt. Och gärna för mig, någonstans är det trots allt så att hennes starka personlighet ofta blommar ut som mest när svenskan får tala i den patenterade visformen.
Inledande Sun Ra var ett utmärkt exempel på detta. Denna upplyftande sång om längtan efter sommaren satte poetisk udd på allas vårt behov av varmare tider när allt är grått och kallt utanför. Den positiva tonen fortsatte i Famna jorden, en chansonartad uppmaning om att ta för sig av livet så mycket det bara går. Samma sak gällde för När alla vägar leder hem, som avhandlade det ögonblick i ett förhållande då allt känns bra igen efter stunder av krisande. Alla dessa sånger var för övrigt hämtade från det nya verket, så uppenbarligen är vokalissan för inne i en bra period i livet för tillfället.
Fast det finns förstås elände i Ekdahls värld också. I Du var inte där för mig säger titeln det mesta medan covern på Magnus Carlssons Det värsta av allt avhandlade bitterheten i kölvattnet på ett kraschat förhållande. Detta betyder dock som bekant inte att hon någonsin var i närheten av att locka fram några riktiga deppkänslor. Saken med denna alltjämt väldigt flickiga fyrtiosexåring är att hon alltid lockar fram en sorts varma mysvibbar även när hon sjunger om allvarliga saker. Den organiskt lättflytande ljudbilden, signerad hennes lyhörda fyramannaband förstärkte för övrigt också detta intryck. Därmed inte sagt att Ekdahl inte berör, för det gör hon. Däremot slipper man bli tillintetgjord emotionellt och få all världens bekymmer nedsänkta på ens axlar. Något man tacksamt noterade denna kväll. Särskilt i dessa dagar då världen verkar bli mer galen för varje dag som går.
skriven 2017-03-06
