Klicka på bilden, för att se hela bilden
Varulvsraffel, Storbritanien/Nederländerna/USA/Frankrike 1997
Regi: Anthony Wailer
I rollerna: Tom Everett Scott, Julie Delpy, Vince Vieluf, Phil Buckman, Julie Bowen
DVD/Blu-Ray/VOD
(Rapid Stream Media)
BETYG: TVÅ
1997 hade den här filmen premiär, och jag minns hur vi försökte få den till Fantastisk Filmfestival innan någon hade sett den, kanske redan när den höll på att spelas in. Det kan ha varit 1996 vi sprang upp till bolagets kontor i Cannes och tjatade, och ständigt fick kalla handen. Jag vill minnas att det var Canal Plus som hanterade försäljningen, de var notoriskt otrevliga och svåra att ha att göra med – vi döpte snabbt om bolaget till Anal Plugg.
Nåja. Det var kanske tur att vi inte fick filmen och kunde premiärvisa den. Skräckkomedin EN AMERIKANSK VARULV I PARIS blev nämligen rejält utskälld när den väl kom, sexton år efter John Landis’ EN AMERIKANSK VARULV I LONDON. Till Sverige kom den 1998, och jag såg den först när den släpptes på video. Jag blev faktiskt lite förvånad när jag nu kollade upp den och såg att den faktiskt gick upp på bio här.
Jag har inte sett John Landis’ original på åtminstone 25 år, så den har jag inte i färskt minne. Uppföljaren, som regisserades av Anthony Waller, hade jag inte sett sedan 1998 – det enda jag mindes var att den innehöll ett bungyjump från Eiffeltornet, att Julie Delpy cyklade omkring i hästsvans och sommarklänning, så som fransyskor gärna gör, och att varulvarna var enastående uselt datoranimerade.
Vem vet – kanske är EN AMERIKANSK VARULV I PARIS en förbisedd höjdare? tänkte jag. Kanske har den blivit bättre med åren? Jag såg därför om filmen i denna rätt oväntade nyutgåva.
Nej. Den har inte blivit bättre.
En bättre titel vore TYPISKA AMERIKANSKA TURISTER SOM INTE VET HUR MAN BETER SIG UTOMLANDS I PARIS. Fast Paris är att ta i – det mesta av filmen är inspelat i Amsterdam. Om det inte vore för att Eiffeltornet förekommer flitigt, kunde det lika gärna utspelas i Holland. I vilket fall – tre irriterande amerikanska killar reser runt i Europa, där de ska genomföra olika grejor för kickens skull – som att hoppa bungyjump från Eiffeltornet. Tom Everett Scott spelar Andy, som är den som ska genomföra hoppet.
Väl uppe i Eiffeltornet, vilket de klättrat upp i efter stängningsdags, träffar de på Serafine (Delpy), som ska ta livet av sig – hon tänker hoppa från tornet, vilket hon även gör. Den bungyjumpande Andy hoppar dock efter och lyckas rädda tösens liv. Något han kanske inte skulle gjort. Serafine är nämligen varulv. Andy och hans jobbiga polare hamnar nu i en värld befolkad av blodtörstiga varulvar, som är ute efter … ja, vad det nu var. Det handlar visst om ett serum som gör att man kan förvandla sig när man vill. Onda är de, i alla fall. Förutom Serafine.
Serafine ska visst vara dotter till en rollfigur från första filmen. Ett flertal situationer från Landis’ film upprepas, men trots detta känns Wallers film orelaterad. EN AMERIKANSK VARULV I PARIS känns snarare som en av alla de där konstiga uppföljarna till THE HOWLING.
Filmens första halvtimme är ganska hyfsad, och jag gillar scenerna från Eiffeltornet, som blandar det riktiga tornet med ett studiobygge och uppenbar green screen, vilket gör att det nästan känns som en scen ur en Hitchcockfilm. Men därefter går det utför.
Varulvarna i den här filmen är fan inte att leka med. Maken till illa animerade monster får man leta efter*. De ser ut att höra hemma i en animerad film, och de är illa instoppade i filmen – de ligger liksom ovanpå miljöerna och flyter, och kastar inga skuggor. Det ser för jävligt ut. Bland extramaterialet finns en intervju med folket som gjort filmens varulvar, och de pratar entusiastisk om hur avancerad animationen är. Men redan då, för tjugo år sedan, var det i taffligaste laget.
Julie Delpy gjorde filmen enbart för pengarnas skull.
skriven 2017-02-25
