Klicka på bilden, för att se hela bilden
Tegan och Sara Quin var fortfarande tonåringar när de släppte sin indieproducerade debut Under Feet Like Ours. Nu är de trettiosex, och har hunnit fram till sin åttonde skiva betitlad Love You to Death. Vid det här laget är de inte bara en grundmurad succé i hemlandet Kanada, de har också lyckats bygga upp en hygglig karriär runt om i resten av västerlandet. Dessutom har systrarna en imponerande meritlista vad gäller förbandsuppdrag. The Killers, Lady Gaga, Cyndi Lauper, Katy Perry, Pretenders och Neil Young är bara några av alla de kända namn som engagerat dem.
Fast med detta sagt; de skulle och borde kunna vara mycket större än vad de är. Detta om något slogs man av i samband med showen på Vega i måndags, och det var inte bara för att dess stora sal var långt ifrån utsåld utan snarare i första hand för att det urval från sångkatalogen duon framförde påminde en om deras melodistarka låtkatalog. För med en lite mer generös syn på de så kallade formaten på radiostationerna hade de förmodligen kunnat skryta med ett mindre koppel hits på deras CV vid det här laget. För en sak är säker; Tegan and Sara är långt ifrån svårtillgängliga Deras mestadels syntdoftande pop är nämligen överlag precis så catchy som en fan av Erasure och The Human League kan tänka sig.
Sedan är det förstås en annan sak att deras vida bank av influenser från Green Day via Bowie och Springsteen ända bort till Pink och Taylor Swift på andra sidan spektrat gett ett bredare uttryck än de brittiska syntlegenderna, men rötterna tedde sig ändå tydliga denna afton. Som i inledande blippbloppfesten Back in Your Head och närbesläktade hiten Alligator. Eller för den delen den snygga popbakelsen om efterdyningarna av ett uppbrott, I Couldn´t Be Your Friend.
Fast allt som glimmade var emellertid inte syntigt. Det fanns tillfällen när duon tonade ner det syntetiska, och drog ner tempot också. Som I Was a Fool, med ett pianointro misstänkt likt Roxettes Listen to Your Heart. Eller för den delen den Call It Off, en sorgset söt opluggad sak om ett förhållande som gått på pumpen.
Dessa inslag var i ärlighetens namn också precis vad som behövdes mellan de elektroniska inslagen. För någonstans lät duon och de tre turnémusikerna tidvis kanske aningen för kyliga för sitt eget bästa jämfört med vad som brukar kunna höras på skiva.
Detta uppvägdes å andra sidan i viss mån av det roliga personliga mellansnacket där kängor mot The Donald mixades med personliga anekdoter om sådant som en blöt festkväll i Sydney och gräsrökande i ensamhet med kattsällskap Trevligt är ett ord som ligger nära till hans för att beskriva det här, och trevlig var tillställningen som helhet också. Summa summarum talar vi nämligen om en måhända inte särskilt sensationell, men definitivt mysigt upplyftande och opretentiöst personlig popkväll i dessa jordnära tvillingpars sällskap. Och det är verkligen inte fy skam.
skriven 2017-02-01
