Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Kenneth Lonergan
I rollerna: Casey Affleck, Michelle Williams, Lucas Hedges, Kyle Chandler, Liam McNeill
BETYG: FEM
PREMIÄR: 2016-12-23
Den lågmälde och avige fastighetsskötaren Lee Chandler tar sig an läckande duschar, krånglande avlopp och skottar gångarna fria från snö dag efter dag, som per automatik. Det repetitiva och hans nästintill apatiska agerandet verkar nästan vara ett sorts självspäkande.
En dag får Lee ett samtal om att hans högt älskade bror gått bort i sviterna av en hjärtsjukdom. Lee måste återvända till sin hemstad, Manchester, för att ta hand om det praktiska såväl som sin tonårige brorson Patrick. Men för Lee är Manchester förknippat med ett hemskt trauma som han nu tvingas möta.
Manchester by the sea är en långsam film utan att vara utdragen. Den är närmare två och en halv timme lång och det långsamma tempot vaggar in en i Lees känslotillstånd; avtrubbat, skört och oändligt sorgset.
Med tillbakablickar knyter Kenneth Lonergan ihop en historia om sorg som är så tung att den inte går att leva med. Om sorg som äter upp och blåser bort människan ur kroppen, tills bara små fragment är kvar. Kvar i detta fall är den skuldfyllde Lee Chandler som lever så litet som möjligt och då och då ger utlopp för sin ånger genom att utan egentlig provokation hamna i slagsmål på barer.
Så småningom får vi veta vad Lees stora tragedi är, och det skildras smärtsamt i slow motion. Outhärdligt absolut. Men Manchester by the sea är samtidigt, och förvånande nog, också riktigt rolig. Svart humor och ett ständigt pågående muntert munhuggande mellan Lee och Patrick genomsyrar filmen och gör den stundtals även mysig.
Casey Affleck gör dessutom en alldeles lysande och övertygande roll som Lee Chandler med sin ruffiga approach och sorgsna ögon. Hans rollinsats sammanfattar hela detta sorgedrama – lågmält, ärligt och äkta.
Matilda Arborelius
skriven 2016-12-23
