Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det kommer en tid när de flesta bandsångare vill pröva sina vingar på egen hand, och nu har turen kommit till Brian Fallon. I nio år frontade han The Gaslight Anthem, men nu har New Jerseybandet tagit “paus”, vilket oftast betyder att splittringen är nära. Fast hur det nu än ligger till med den saken, så släppte sångaren sitt första soloalbum, det icke alls oävna Painkillers i våras. Denna release följs i detta nu upp av en programenlig turné, och i fredags gjordes ett nedslag på KB.
Att denna första vända i eget namn utgör början på något nytt är nog Fallon själv den förste att skriva under på. Jag skulle nog till och med vilja säga att han betonar detta med emfas. Om inte annat distanserar han sig så gott det går från sitt gamla band. Ett tecken så gott som något på detta är att han fullständigt ignorerade deras sångkatalog denna afton. De som suktade efter gamla godingar därifrån fick således gå hem med oförrättat ärende. Istället avverkades alla spåren utom ett från solodebute. Dessa garnerades sedan med en fyrklöver sånger från sidoprojektet The Horrible Crowes och några covers, däribland en gedigen om än inte direkt nödvändig variant av Neil Youngs Rockin´ in the Free World, som avslutning.
Fast samtidigt går det förstås inte att komma ifrån att mycket är sig likt. Fans av The Gaslight Anthem lär i alla fall inte ha känt sig direkt förvirrade denna afton. De klassiskt amerikanska rocktongångarna av typen heartland och New Jersey kryddad med folktouch kändes igen även om Fallon inte backades av sina gamla bandkamrater längre. Detta märktes framförallt i upptemponummer, typ Behold the Hurricane, A Wonderful Life och kvällens kanske röjigaste sak Mary Ann. På skalans motsatta sida hittade man de softa sångerna, som irländsk folkdoftande Steve McQueen och opluggat avskalade Smoke, två alster där den känsliga versionen av Fallon kom till tals med gott intimt och klädsamt varsamt resultat.
Summa summarum kan man därmed också utan tvekan hävda att Fallons insats denna fredagskväll bådar gott inför framtiden. Mannen är en traditonsbärare, som vårdar sitt tidlösa arv med stolthet, snarare än oroar sig för de senaste trenderna, vilket framgick med all önskvärd tydlighet på ett överlag uppfriskande sätt.
skriven 2016-12-10