Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Tomer Heymann
I rollerna: Ohad Naharin, Tzofia Naharin, Avi Belleli
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2016-10-14
Dans är rörelse, rörelse är filosofi. Ungefär så skulle man kanske kunna sammanfatta den vackra dansfilmen Mr. Gaga.
Under åtta år har regissören Tomer Heymann följt den världskände koreografen Ohad Naharin, konstnärlig ledare för Batsheva Dance Company i Tel Aviv sedan 1990, och resultatet blir ett vackert och nyanserat porträtt.
Ohads lågmälda och överraskande filmiskt mörka röst för filmen framåt och berättar till gamla filmklipp om barndomen, om militärtjänsten där han på grund av en skada fick börja i underhållningsgruppen och om hur han först när han var 22 år började dansa, en gammal ålder sett till dansnormen. Ohad berättar vidare hur han värvades till New York dansade med och för de största. Åren gick och han började själv koreografera, men något fattades honom. Han längtade hem. När erbjudandet om att komma tillbaka till Israel för att bli ansvarig Batsheva Dance Company var valet enkelt för den stundvis även kontroversielle Ohad.
Intervjuer med kollegor och dansare varvas med vackra och närmast trollbindande sekvenser från olika scenframträdanden, både pampiga och mer suggestiva. Alla effektfulla.
Men Mr. Gaga är inte bara en film om dans utan kanske främst om rörelse, och filosofin där bakom. De icke dansinsatta får veta titelns innebörd då Ohad med stor inlevelse börjar förklara termen Gaga – ett rörelsespråk och en pedagogik han utvecklat och som spritt sig över världen. Hela filmen är som en dans i sig; följsam, balanserad, noggrant avvägd och full av uttryck, där kärlek, kamp och livsval är några av dem.
Ett par minst sagt glädjefyllda klipp på Ohad omgiven av hundratals dansande människor i en stor sal får en att med en gång vilja ta hans uppmaning på allvar: ”Jag dansar varje dag och jag tycker att alla ska göra det”.
Matilda Arborelius
skriven 2016-10-14
