Klicka på bilden, för att se hela bilden
Regi: Dani Kouyaté
I rollerna: Josette Bushell-Mingo, Adam Kanyama, Richard Sseruwagi
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2016-10-07
Kandia lämnade hemlandet Gambia för 20 år sedan för kärleken. Hon fick en son, Ibbe (spelad av Adam Kanyama), som vuxit upp och blivit tonåring. Han drömmer om en karriär inom musiken och spenderar all sin tid i sina farföräldrars förråd där han har sin musikstudio. Men Kandia är inte nöjd med det, hon tycker att han borde söka ett riktigt jobb för att försörja sig. Kandia å sin sida börjar inse att sonen inte längre behöver henne, och hon kastas in i en identitetskris. Hon måste åka tillbaka till Gambia och sin familj.
Medan vi lever är en spretig film om identitetssökande och kulturkrockar. Miljön är satt till Malmö (men ingen pratar skånska) och Gambia. Den svenskafrikanska ingången är sund men överlag är hela filmen svår att hänga med i. Den krångliga inledningen öppnar upp för många historier, men det finns inte tid till att följa upp dem alla.
Själva temat är intressant, var hör man hemma och hur vet man det? Men det finns för många sidospår som döljer kärnan. För mycket tid ges till den kalla relationen mellan Kandia och hennes svärföräldrar, trots att den inte blir mycket klarare, relationen mellan Kandia och hennes tonårstrotsiga son, vardagsrasismen hon möter på jobbet, svärmoderns depression, Ibbes mesiga manager.
Skådespeleriet är stundtals svajigt, vissa karaktärer är nästan löjligt stereotypa och dialogerna övertydliga. Trots det har Medan vi lever några vackra, drömska scener och när även Ibbe bestämmer sig för att åka till Gambia blir filmen bättre även om den fortfarande snubblar på för många delar för att bli bra.
Matilda Arborelius
skriven 2016-10-07
