Klicka på bilden, för att se hela bilden
De är stilbildande, deras karriär ät inne på fjärde decenniet och de är en av thrashmetalgenrern ”big four”, den exklusiva skara som även Metallica, Slayer och Megadeth är medlemmar av. Namnet är Anthrax, och i våras gick deras senaste och tillika elfte album, det rosade For All Kings direkt in på topp-tio på den amerikanska Billboardlistan, ett bevis så gott som något på att bandet är långt ifrån uträknade.
– Yeah, det var en härlig grej, myser basisten Frank Bello. Vi känner oss väldigt lyckligt lottade att skivan har gått hem hos så många. Det är något man alltid hoppas på, men det visar att den här musiken lever och har hälsan. Metalfansen är de bästa i världen.
Frank säger att responsen på verket ifråga varit ”överväldigande”. Vilket är lätt att förstå. Bandet har inte varit i närheten av USA:s topp-tio sedan bästsäljaren Sound of White Noise nådde en sjundeplats 1993, så det är rätt självklart att basisten är exalterad. Fast de goda recensionerna ser han förstås mer nyktert på.
– Du vet, i stutänden går det bara att skriva det man vill skriva. Vi är ärliga med musiken, och förhoppningsvis gillar kritikerna det. Och i det här fallet har responsen i ganska hög utsträckning varit bra över hela linjen. Plattan tar lyssnaren med på en åktur, och det har de förstått.
Hur For All Kings låter avstår Frank dock från att säga något om. Lyssna så får du veta, uppmanar han och tillägger att Anthrax alltid lägger alla korten på bordet. Vilket i det här fallet innebär ett budskap om att vi alla kan bli en kung var och en på sitt sätt. Åtminstone de som växer upp och blir ansvarsfulla människor.
– Jag tror det var vår trummis Charlie (Benante) som kom på idén och titeln, och då sade jag direkt ”perfekt”. För alla, oavsett miljö och omgivning kan bli kung i sin värld. Det är så jag själv känner. Alla är ansvariga för sitt eget liv och öde. Det är förutsättningen
– Finns det annars något särskilt tema på For All Kings?
– Nej, det är det som är grejen. Det är bara en väldigt genomtänkt skiva. Vi släpper inte igenom något förrän det känns färdigt. Så vi är väldigt nöjda med helheten.
Fast detta till trots, ingen kan direkt påstå att herrarna i Anthrax arbetar snabbt nuförtiden. Fyra och ett halv år hann gå mellan föregångaren Worship Music och For All Kings, och innan dess tog det drygt åtta år mellan förstnämnda verk och 2003 års We´ve Come for You All. Således kan det vara relevant att undra om inte den kreativa biten blivit svårare på senare år.
– Nej, faktiskt inte .Jag ska vara väldigt ärlig här; vi befinner oss på en bra plats för tillfället. Vi vet vad som fungerar. När Charlie eller någon av de andra nickar till mig vet jag precis vad de menar. Det är en väldigt komfortabel atmosfär att arbeta i.
– Anthrax bildades redan 1981. Hur ser du på er karriär så här långt?
– Vi kan verkligen skatta oss lyckliga, och det är jag väl medveten om. Men ingen kan säga att det varit lätt att hålla sig kvar så länge. Samtidigt är branschen väldigt tuff nu, men vi vill ändå vara kvar. Vi vill fortsätta hålla metalfanan högt, stå framför människor och föra ut budskapet. Jag älskar fortfarande det.
– Fyra av er har funnits i lagupsställningen sedan 1984. Vad har hållit ihop er?
– Well, allt handlar om musiken. Jag har en eld i magen som inte vill slockna, och kommunikationen med fansen betyder mycket. Det finns ingen som kan ersätta det. Det här är ett beroende. Jag måste göra det här. Vi vill få folk att glömma världen utanför i nittio minuter eller hur länge ett gig nu varar. Det är väldigt viktigt för mig.
– Vad har varit höjdpunkterna för dig så här långt?
– Bara det att vi kunnat vara relevanta i trettiofem år räcker för mig. Och att ha topp-tioskivor ovanpå det är fantastiskt. För övrigt vill jag skriva bra sånger, det är det enda jag vill göra. Sedan har vi gått igenom både höga och låga perioder, det hör till livet. Men lyckligtvis har höjdpunkterna varit fler, det måste man alltid försäkra sig om.
– Jag förstår att ni haft mycket roligt genom åren, men ni verkar samtidigt vara väldigt jordnära. Ni har aldrig haft rykte om er att tillhöra rockens vilda garde?
– Yeah, det stämmer. Men det är för att vi ser oss som ganska ordinära personer. För egen del låtsas jag inte vara något jag inte är. Jag gör bara min grej. Jag vill vara den bäste artist jag kan. Men jag är pappa också, så jag vill vara så bra jag kan på allt annat också.
skriven 2016-06-06
