Klicka på bilden, för att se hela bilden
Säga vad man vill, men så där överdrivet produktiv har Titiyo aldrig varit. Sex album på tjugofem år säger det mesta i det avseendet. Däremot kan hon mycket väl överraska rent musikaliskt. När hon i höstas släppte sin senaste skiva 13 Gården fortsatte electronican från föregångaren Hidden flöda samtidigt som hon, hör och häpna, plötsligt sjöng på svenska för första gången.
Modersmålet dominerar mycket riktigt också nu när sångerskan för första gången på sju år befinner sig på turné. Hela tio av kvällens tretton nummer var hämtade från det senaste verket, och det är väl egentligen inte mycket att säga om. Hon vill utforska det egna språket, det är förståeligt Jag kan mycket väl köpa det. Särskilt som tilltaget som sådant faktiskt har gett hennes verk en tydligare personlig dimension. Ta bara en sång som Du tar hand om honom. Den lär handla om Alzheimers på ett nära plan, och synar man texten blir det också rätt tydligt att så är fallet. Ett sådant ämne hade jag haft svårt att tänka mig att hon skulle avhandla på engelska.
Samtidigt ska villigt erkännas att jag inte är lika begeistrad i den nya musikaliska inriktningen. Electrosoundet må vara hur creddigt som helst, men i mina öron tedde det sig såväl kyligt som väl minimalistiskt och i det knökfulla Babel då och då. Nu kanske vän av ordning invänder att det var och är meningen med hela grejen, men min poäng är att den maskinorienterade omgivningen i alla fall tidvis skar sig med Titiyos varma omfamnande röst. Sådant som inledande Första låten och Solna var några exempel på detta. Sedan var väl den krypande ödsliga versionen av Come Along inte överdrivet tilltalande heller. Att totalt avlägsna popkänslan från den här typen av självklara catchy radiodängor kan för all fungera i vissa fall, men i det här fallet låg det närmast på lut att beteckna tilltaget som dumdristigt.
Då fungerade konceptet betydligt bättre i sådant som Taxi och singeln Drottningen är tillbaka, två skapelser där electroarrangemangen plötsligt ackompanjerades av både sväng och soulkänsla. Vid dessa tillfällen när det maskinella soundet tilläts gifta sig med en välbehövlig dos mänsklig beröring lyfte tillställningen ofelbart varje gång.
Därmed går det också att se denna turné som en god nystart för sångerskan, vilket förstås är roligt. Dock ska man inte överdriva storheten i det här, för lite ojämn och dessvärre även en aning lågbudgetpräglad var denna tillställning allt. Fast det positiva överskuggade trots allt det negativa. Med marginal dessutom. För en intressant comeback var det här onekligen. Jag undrar just vad hon ska hitta på härnäst i skivstudion.
skriven 2016-02-06