Klicka på bilden, för att se hela bilden
Förra året gjorde Backyard Babies med Nicke Borg och Dregen i spetsen efterlängtad comeback på Sweden Rock efter ett femårigt uppehåll. Återkomstgiget blev en självklar succé, som bådade oväntat gott inför framtiden- Därefter släpptes det pigga albumet Four By Four några månader senare, vilket fungerade som ett godartat besked på att gängets satsning på ett nytt kapitel i karriären verkligen är av det seriösa slaget.
Det var med allt detta i någorlunda färskt minne jag äntrade KB:s lokaler denna lördagskväll. Därmed var det också givet att mina förväntningar var relativt högt ställda. Lägg därtill att förutsättningarna var synnerligen goda också. Särskilt för ett partyglatt band av Backyard Babies sort. Det var ju trots allt både i det närmaste utsålt och lördagskväll med allt vad det innebär av festglad publik med lagom doser av avslappnande drycker innanför västen. Att partajstämningen låg i luften är givet även om den smått korpulente, och av allt att döma rutinerade hårdrocksräven bakom mig buttert vrålade något om att den redan höga volymen borde höjas ytterligare.
Fast med allt detta sagt; dagsformen hos sällskapet må vara god, men det betyder inte att man bjöds på några nymodigheter att tala om. Om nu någon i sin enfald trodde det. Backyard Babies modell 2016 skiljer sig inte nämnvärt från 2009 års version eller ens den upplaga som släppte debuten Diesel and Power för ett kvarts sekel sedan. Kvartetten är alltjämt – trots att de vid det här laget hunnit uppnå den yngre medelåldern – osnutna gossar som gör ruffig hårdrock med glam- och punkstänk i mixen. Varken mer eller mindre. Inledande Thirteen and Nothing, hämtad från nya verket och de tidiga sakerna i setlistan, typ Brand New Hate och Made Me Madman skulle mycket väl kunna vara inspelade vid samma tillfälle oavsett var i karriären man nu tittar. Den här typen av råa, men ändå välspelade effektiva ösdängor tillhör de generöst tilltagna stapelvarorna i bandets repertoar, och live lyckas de nästan ofelbart alltid tända publiken.
Så var förstås fallet även denna afton. Sedan kan jag kanske tycka att kvartetten borde variera dieten en aning mer. Sådant som den närmast counryrockiga Abandon med sitt snygga akustiska intro och Bloody Tears – det närmaste gruppen varit att göra en powerballad – är den typ av utflykter bort från komfortzonen jag velat se mer av från bandet. För det finns ju faktisk mer än en sida hos dem. Så varför då inte utnyttja den tämligen outnyttjade potential som finns?
Fast fram till att Backyard Babies eventuellt tar detta steg någon gång i framtiden får man vara nöjd med att de alltjämt levererar sitt välbekanta gods så bra det bara går. Lördagens tillställning bekräftade nämligen trots allt att dessa Smålandsbördiga rockers är i besittning av en hunger och vitalitet som alltjämt ger associationer till energisk ungdomlig iver. Det blir med beröm godkänt för deras insats denna kväll, således. De kravlar sig till och med efter viss möda upp till en fyra i betyg. Bara en sådan sak.
skriven 2016-01-31