ÄGD – VAD KOSTAR ETT RIKARE LIV?, Lunds Stadsteater, Lund den 11 november 2015

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Medverkande: Fredrik Lindström och Henrik Schyffert

Succén har i stort sett varit monumental för Fredrik Lindströms och Henrik Schyfferts senaste show. Välförtjänt? Ja, det tycker jag faktiskt, och då ska ändå villigt erkännas att skepticismen florerade i huvudet innan avspark på Lunds Stadsteater i onsdags. Viss oro för att paret skulle vara för nöjda och pösmunksaktiga för sitt eget bästa efter alla tidigare framgångar hade smugit sig in i medvetandet. Eller att de skulle predika och glida in i gäspigt politiserande och tappa bort en del av de humoristiska poängerna på vägen. Men så är ju inte alls fallet. Istället kryssar de vid det här laget väldigt samkörda vännerna skickligt mellan olika ämnen och stickspår innan de närmast omärkligt återvänder där de började. Flera gånger om.

Basen i showen är ekonomi. Urtrist, tycker båda männen på scen smärtsamt medvetna om att publiken håller med helt och fullt. Det är självklart därför de nöjer sig med att visa en inledande film på videoskärmen på fonden där grunderna förklaras med roliga klipp och dito tecknade snuttar innan de riktiga lustigheterna tar vid. Dessa består av betraktelser och funderingar över sådant som (över)konsumtion, hållbarhet, offervilja och tillväxt.

Sistnämnda illustreras för övrigt av Schyffert med ett slags trollerinummer som inte direkt svarar på den ständiga frågan om var alla pengar kommer ifrån. Fast lite senare berättar Lindström att sakers värde hänger ihop med tilltron till dem. Vi sekulariserade svenskar må vara helt i avsaknad av tro på en ”osynlig gubbe”, men vi tror definitivt på marknaden och ”nästa år”. För på tal om det sistnämnda finns ju alltid året därpå då vi kan skärpa oss, säger komikerna. Innan det går åt helvete, som det gjorde med romarriket och Ace of Base karriär.

Radarparet gör helt enkelt många komiska poänger på att blottlägga svagheter, hyckleri och rena idiotier i det svenska paradiset. Som att vi helst inte vill stjäla, men tar alla chanser att göra ett bra avdrag, att det ideala hade varit att vara gift i veckan och singel på helgerna och att vi gärna vill vara goda, men samtidigt låtsas sakna tillgängliga slantar till tiggarna utanför mataffären.

Sedan ter det sig förstås väldigt tacksamt att ironisera över vår tilltagande förmåga att aldrig vara nöjda med någonting. Radarparet kopplar detta till att det är hög status att vara missnöjd, och låg att vara mer positiv i sinnet. För egen del är jag mer krass, och tror att folk många gånger bara är gnällspikar och inte förstår hur bra de har det, men det är likväl ett kul resonemang som serveras.

Likaså tycker jag väl inte att Schyffert riktigt får ihop det när han med anledning av flyktingkrisen raljerande påstår att man inte kan sätta en sådan sak mot någon annan. För det är väl klart att pensionärerna aldrig kommer att bli utan mat, heter det med hjärtliga skratt som följd. Responsen är förståelig. För visst är punchlinen tacksam. Men komikern simplifierar samtidigt å det grövsta, vilket får flinet att fastna i alla fall en aning i halsen.

Fast denna kritik till trots var det inte svårt att känna sig högst tillfreds med det som bjöds. Jag uppskattar att Lindström och Schyffert försöker säga något om tidsandan och den största krisen i vår tid, och på samma gång riktade in sig på att vara finurligt underfundiga, snarare än sukta efter de mest uppenbara gapflabben. Sedan har de fått kritik av vissa för att vare sig ge lösningar eller ta politisk ställning – långt ut åt vänster, men tack och lov för det. Då hade Ägd blivit något helt annat, och garanterat inte hälften så rolig.

skriven 2015-11-12

Du kanske gillar:

Våra samarbetspartners