Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Gary Lloyd
Tro det eller ej, men alla hyllningsshower skapas inte som en reaktion på en viss artists död. Det är Thriller Live ett utmärkt exempel på. Denna brittiska produktion hade premiär så tidigt som 2007, alltså två år innan Michael Jacksons bortgång. Till skillnad då från Cirque du Soleils båda jättespektakel, turnérande Immortal och Las Vegas-baserade One, som såg dagens ljus 2011 respektive 2013. Fast de som i likhet med undertecknad skådat det kanadensiska nycirkusföretagets produktioner först kan förstås inte annat än konstatera att Thriller Live vid en jämförelse framstår som en habilt trevlig Volvo bredvid deras skinande Ferrari. Cirque du Soleils storslagenhet, uppfinningsrikedom, gränslöshet och omåttliga resurser går helt enkelt inte att konkurrera med.
Fast Thriller Live är som sagt originalet bland Jackson-uppsättningarna, och ingen skugga bör rimligen falla över regisserande scenografen Gary Lloyd med tillhörande duktigt manskap. Däremot går det inte att sticka under stol med att det här är en tämligen traditionell show. Här finns inget som direkt överraskar. Det som serveras är tryggt och snyggt, och man förstår att syftet i första hand varit att leverera musiken på ett sätt som motiverar Jackson själv att göra tummen upp där i sin himmel. Lloyd har inte brytt sig om att berätta en historia om stjärnan. Några korta högst allmänna pratsjok vid lämpliga tillfällen om hans liv i allmänhet och förträfflighet i synnerhet är allt som bjuds.
Lyckligtvis kompenserar det rent musikaliska denna magra och lite stabbiga berättardiet. Både arrangemangen och sånginsatserna hedrar originalversionerna av Jacksons låtar utan att för den sakens skull framstå som renodlade kopior. Därmed undveks också känslan av att man avnjöt ett coverband. Åtminstone för det mesta.
Själva showandet bestod i sin tur till större delen av dansande på längden och tvären utan överdrivet mycket utanpåverk. Vilket i och för sig bara är logiskt med tanke på Jacksons rykte på området. Dock skulle jag nog vilja säga att alla nummer inte övertygade fullt ut. En del lättglömda inslag, som den rutinmässiga The Way You Make Me Feel eller en trist publikfriande allsångsövning i samband med Shake Your Body Down (to the Ground) drog ner intrycket en del, men överlag hölls det så kallade måttet. Tidvis lyfte det hela också till de högre nivåerna. Videon till Smooth Criminal med tillhörande gangstertema och oroväckande kraftigt framåtlutade dansare var utan tvekan en fräckt återskapad fjäder i hatten. Liksom den upplivade Thriller-diton för övrigt i vilken de välbekanta rytmiska zombiesarna dök upp som det förväntade grädden på moset i samband med att skräcklegenden Vincent Price började läsa sin blodisande berättelse på ljudbandet. Det här var Jackson-hyllningar av bästa märke och tillika några av de mest minnesvärda numrena för kvällen.
Överlag ter sig Thriller Live mycket riktigt som lättsmält mumma för alla fans överallt. Lite ojämn är den allt, men aldrig tråkig. Däremot är det hela underhållande mest hela tiden och präglat av upphovsmännens alltjämt storögda beundran för Jackson. Att sedan de fem vokalisterna och det backande bandet ter sig starkare än showen som helhet är en annan, om än inte alldeles oviktig sak.
skriven 2015-11-07
