Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Johan Espeland
Premiär den 16 september
Spelas torsdag-lördag från nu fram till och med juni 2016
Hasse Wallman själv må vara borta, men i en skandinavisk värld där showande är en konstform på dekis utgör Wallmans Salonger ljuset i tunneln. Mest framträdande är förstås avdelningen som inhysts i den Köpenhamnska Cirkusbygningen. Det är juvelen i kronan i Wallmansimperiet och levererar sin vana trogen en ny gedigen show varje höst. Så även i år, och den här gången går tillställningen under rubriken Music Box. En passande sådan eftersom i alla fall sex av de nio numrena är tillägnade mer eller mindre tydliga musikaliska teman.
Öppningen i vilken klassiska Dancing in the Streets och ungdomsidolen Olly Murs Dance With Me Tonight sattes samman utgjorde en lovande mjukstart i amerikansk dinermiljö. Färgglatt som en bakelse var det hela också, och det var ändå bara början i detta avseende. Hyllningen till Elton John en stund senare var ett hämningslöst under av färg- och stilattack både individuellt och i ett helhetsperspektiv. Musikaliskt övertygades jag dock inte helt om numrets förträfflighet. Försöket att väva in Eltons alster med nyare sound från folk som Robin Thicke och Pharell Williams fick snarare hans låtar att tappa sin melodiska lyster. Fast tilltaget att låta pianisten Frederik von Wachenfeldt sväva över publiken samtidigt med sin flygel var förstås härligt spektakulärt och galet, och tillika ett starkt försonande drag.
Allt var dock inte glam och skoj denna afton. U2-numret strax innan utspelades sig i ett dystert krigsdrabbat stadslandskap där artisterna stod bland spillrorna. Hänvisningen till världens eländiga tillstånd var närmast övertydlig. Fast tron på något bättre deklarerades förstås trots allt i Beautiful Day, och det vitklädda kärleksparet som likt fågel Fenix lyftes upp mot taket till tonerna av With Or Without You symboliserade det där hoppet som aldrig släcks.
Utöver detta serverades både ett pojkbands- och ett rockmedley som avslutning med tongångar från det hårfagra sjuttio och åttiotalet. Som alltid när det vankas kavalkader på Wallmans präglades framförandena av lika delar glimten i ögat seriositet och inspirerad hantverksskicklighet. Det är också vid dessa tillfällen som gästerna i det ogenerade publikfrieriets namn uppmanas att skråla med till de välbekanta dängorna som mest. Inte kvällens mest sofistikerade inslag förstås, men roligt för den vid det laget lagom uppvärmda folket på plats.
Fast en show av den här sorten behöver en annan typ av nummer också, och i vanlig ordning är det dessa som förmodligen kommer att hänga kvar i medvetandet längst efteråt. Den här gången står en ung ukrainare vid namn Oleksiy Khilya i centrum. Hans arty gymnastiska övningar på en tefatsliknande pjäs mitt i rummet skvallrade om en styrka som kunde få vem som helst att få mindervärdeskomplex. Vi talar imponerande, minst sagt.
Också är cirkusartisterna Anna Netterlid och Jimmy Andersson tillbaka på allmän begäran. Efter två års frånvaro återvänder paret med en uppdaterad version av sitt blötlagt sensuellt sexiga akrobatiknummer ovanför och i ett vattenfyllt badkar. Ett lika fräckt som vackert inslag, om ni frågar mig.
På samma sätt fortsätter Wallmans som helhet att leva upp till sitt goda rykte. Med Music Box bjuder det svenskdominerade gänget på scen ännu en gång på en välavvägt varierad showcocktail värd namnet för en ständigt lika svältfödd publik.
skriven 2015-09-17
