COPENHELL – metalfestivalen som ser en edgy helhet

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Danskarna har länge haft ett generöst festivalutbud Langelandsfestivalen, Northside, Smukfest, Tönderfestivalen och inte minst Roskilde är bara några i raden. Fast de har aldrig haft någon renodlad hårdrocksfestival. Förrän nu. Copenhell är namnet på tillställningen som i år går av stapeln för sjätte året mellan den 18-20 juni och då bland annat stoltserar med groteska storsäljarna Slipknot, stilbildande Primus, punkiga hardcorebandet Rise Against och svenska dysterkvistarna Ghost i laguppställningen. Men någon konkurrent till andra hårrocksfestivaler i allmänhet eller Sweden Rock i synnerhet är Copenhell inte, anser Festivalgeneralen Jeppe Nissen.

– Nej, jag vill nog hellre se Sweden Rock som en inspiration, betonar han. Det har gått så bra för dem under flera år nu, de levererar sin produkt med klass. Men jag tycker inte det är intressant att kopiera någon annan, det är bara dumt och tråkigt. Därför har vi valt att göra det annorlunda.

Annorlunda i det här sammanhanget innebär i hög utsträckning att man satsat på en fullskalig upplevelse. Copenhell ska inte bara vara en musikfestival, utan även bjuda på en miljö runt omkring värd namnet, menar Jeppe. Det är därför det finns en liten by med vikingatema på festivalområdet där man kan kasta med yxa, dansa på borden, dricka mjöd och äta kött direkt från benet. Vidare kan den som av någon anledning vill avreagera sig ägna sig åt att slå sönder gamla bilvrak och avpolletterade vitvaror i det så kallade smaderlandet. Allt för stämningens och i den goda smakens skull naturligtvis.

– Vi lägger mycket tid och resurser på den biten. Vi vill att folk ska komma till Copenhell och se Iron Maiden inte bara för att se dem. Jag tror det är viktigt att ha någon som andra inte har, och jag tycker redan vi har skapat något speciellt. Det kan det hända att andra har Kiss, men vi har ett smaderland ha ha. Och en bra line up naturligtvis.

– Ja, och på tal om det. Hur går tankarna när ni bokar artisterna? Ni har ju betydligt färre classic heavyband, mer tyngre saker samt fler nyare band inom deathmetal, hardcore, screamo och liknande än till exempel Sweden Rock?

– Ja, alltså vi vill boka band från alla genrer från A till Z. Varje gång när vi börjar arbeta med det här är tanken att det ska vara något för alla. Inget är bättre än något annat. Alla som kommer måste inte tycka om allt, men det ska finnas något som just du också gillar.

– Inklusive de stora och breda banden?

– De måste vi ha. Sedan kan det hända att deathmetalfansen inte tycker att Hammerfall ska spela på ”min festival”. Men på en festival ska det komma band med stora sånger som alla känner igen. Jag tror det är viktigt att det finns en sammanhållande gemenskap. Singalong är för tusan skitbra. Förra året hade vi Twisted Sister här, och folk sade ”Aah, hur ser dom ut”, men alla älskade det. En fet show och feta låtar kan man inte argumentera mot.

Något annat man inte kan argumentera mot är Copenhells framgång. Vi talar förvisso inte i termerna jättefevenemang. Men festivalen har växt stadigt från premiäråret 2010 då fyratusen löste biljett till förra årets toppnotering fjortontusen. Att det fanns ett uppdämt behov av en hårdrocksfestival på dansk mark har således visat sig de här åren. Men Jeppe ser en gräns för hur stor ”hans” festival kan bli.

– Ja, jag tror inte vi kommer att blir jättestora, och jag tror inte heller att vi bör blir det. Jag kan tänka mig att vi ligger fast på mellan tolv- och femtontusen personer. Sedan beror det på vilka headliners vi får också, men det är vår vision. Det tar tid för ett träd att växa inifrån. Om man försöker påskynda förloppet välter det.

– Men hur ser du rent allmänt på framtiden då? Ser du någon minskning i intresset för hårdrock och metal?

– Nej, jag tror både på Danmark och att intresset alltjämt pekar uppåt, och det gäller både på grund av Copenhell och Volbeats framgångar. När världen går fort söker folk efter en trend som inte förändras varje dag, något som är som en dinosaurie. Med Copenhell har Danmark fått ett lokomotiv som kan driva scenen framåt. Banden här hemma har fått någonstans att spela. Den danska självtilliten har blivit större.

Skriven 2015-05-03