Klicka på bilden, för att se hela bilden
För de någorlunda initierade är Tina Fey mest känd som en av de mest begåvade kvinnliga komikerna i Saturday Night Live. I kölvattnet på detta gjorde hon sedan hipp rosad succé i egenskap av skapare och huvudrollsinnehavare i den oftast mycket roliga och knäppa komediserien 30 Rock. I hela sex säsonger fick vi se hennes hårt prövade huvudmanusförfattare försöka styra upp och hålla reda på både sina kreativa excentriker, däribland Tracy Morgans oberäknelige komiker, Jane Krakowskis dito diva och sin manschauvinistiske konservative chef i Alec Baldwins skepnad.
Fast dryga etthundratjugo episoder högkvalitativ komedi väger förstås lätt vid sidan om en vältimad comeback där en utskälld politiker häcklas. För det var förstås tilltaget att personifiera Sarah Palin som gav eko på ett sätt få av oss hade kunnat föreställa sig. Just denna Saturday Night Liveepisod finns för övrigt givetvis med i denna humoristiska biografi som inte direkt följer den gängse dramarturgin, snarare fokuserar bestsellern Bossypants till stor del på nedslag i livets gång för den numera fyrtiofyraåriga komediennen.
Fast det är klart att historien berättas kronologiskt ändå. I alla fall inledningsvis även om den flyter ut allt eftersom. fattas bara annat. Efter ett småputtrigt förord kastas man direkt in i ursprungshistorien, som det brukar heta så fint på superhjältespråk. Således får vi möta Tina redan som toddler. Platsen är dagis, tillfället stavas föräldramöte och det är där och då hon för första gången inser att hon har ”gamla föräldrar”, mamman var visst fyrtio när Tina föddes. Fast det var pappan som ville att dottern skulle få ha sin snuttefilt med sig till dagis.
Bossypants är fylld av berättelser av det här slaget. Fey är duktig på att formulera sig på ett torroligt sätt som fångar essensen i en lustighet och hittar det komiska målet direkt utan att slå in öppna dörrar. Andra episoder som avhandlar är ärret i ansiktet, som jag själv ärligt talat aldrig noterat, det enda så kallade riktiga arbetet på YMCA, första gynekologbesöket och tillfället då hon vrålade ”Suck my dick” som respons på en ohyfsad bilist som yttrade repliken ”Nice tits”.
Fey har den där ovärderliga förmågan att betona de roliga detaljerna. Hon ser det absurda i vardagligheterna, framhäver det löjliga och förtydligar idiotierna. Som komiker är hon soft, satirorienterad och sofistikerat knasig snarare än vulgär och hårdför. Därför är hon också sparsam med svordomarna och den som längtar efter chockmonologer som får en att tappa hakan eller frispråkiga sextirader får vända sig till någon annan kvinnlig komiker, typ Sarah Silverman eller den brutalt raka Lisa Lampanelli.
Silverman avnjöt jag för övrigt live på Palms i Las Vegas för några år sedan, och sin vana trogen drog hon fler än ett resonemang som vandrade ut på kontroversiella revir. Vad hon pratade om? Religion och kvinnlig självtillfredsställelse var några av ämnena som avhandlades. Fast jag kan inte för mitt liv komma ihåg exakt vad som sades. Emellertid tänkte jag i mitt stilla sinne några gånger något i stil med att ”Det där skulle inte vem som helst skämta om”. Och för att nu återkoppla till Fey, så skulle inte hon heller göra det. Inte på grund av prydhet eller rädsla, utan för att hon helt enkelt inte är intresserad av att ta sig an ett ämne på detta handfasta sätt. På samma sätt sparar hon det kontroversiella materialet till sin politiska satir, som i ärlighetens namn är träffsäkert lustig snarare än ilsket på rödbetan.
Allt detta tycker jag Bossypants fångar på ett skönt avslappnat sätt. Det här är en lättsam, ärlig och rak biografi. Fey förställer sig inte. Hon är bara så här, det vill säga intellektuellt nördig, tämligen opretentiös och intelligent på ett kul sätt. Därför är det också lätt att tycka om Bossypants. Det här är avväpnande feelgood från verkligheten med mjuk edge, och kan varmt rekommenderas till alla. Fast med detta sagt skadar det förstås inte att vara en fan av sketchprogrammet där hon fick sitt genombrott. Fey är trots allt ett Saturday Night Livebarn av sin tid, och har fört dess arv vidare med väldigt gott resultat.
skriven 2015-04-16