THE COMMON LINNETS har fått ett oväntat succéliv efter ESC

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Outsiderstämpeln var tydlig. Var det något The Common Linnets inte var, så var det ett säkert Eurovision Song Contest-kort. Deras lågmält countrydoftande bidrag Calm After the Storm följde i ärlighetens namn inte den gängse formeln för framgång i detta glittriga evenemang. Ändå gick holländarna nästan hela vägen vid evenemanget i Köpenhamn i maj. Därefter har succén fortsatt med idel listplaceringar över hela Europa. Men det slutar inte där. Nu börjar erbjudandena från USA också droppa in. Så varför har då ena halvan Waylon redan hoppat av tåget för att göra en soloskiva. Till råga på allt bara ett år efter bildandet.

– För att hela tanken redan från början var att ha The Common Linnets som en kreativ plattform, kommenterar duons andra halva Ilse DeLange. Jag är vår ständiga sångfågel, men efter Eurovision Song Contest insåg Waylon att han inte skulle hinna lägga ner den tid som behövdes. Så istället har vår producent JB. Meijers ersatt honom. Allt det här kändes väldigt naturligt för oss, men jag antar att utomstående måste få lite tid att vänja sig.

I The Common Linnets team ingår även den amerikanska låtskrivartrion Rob och Matthew Crosby samt Jake Etheridge. Sistnämnde har enligt Ilse redan spelat live vid väl valda tillfällen, något som går helt i linje med gruppens initiala ambition att utgöra en ständigt föränderlig plattform. Några större pretentioner på publik respons fanns emellertid inte när projektet påbörjades. Allt Ilse ville göra i början på förra året var att gå tillbaka till sina countryrötter utan att någon sneglade över hennes axel.

– Jag hade lyckats spara en del pengar så att jag kunde spela in musiken själv. En del gjordes hemma i Holland och en del i Nashville med Waylon och de andra, men tanken var bara att skriva och se vad som händer. Så det här gjordes helt utan några ambitioner eller krav på kommersiell framgång.

– Var det i den här vevan du och Waylon fick förfrågan om ni ville vara med Eurovision Song Contest?

– Ja, men vi fick frågan var för sig. Fast då sade vi till varandra “Hey, varför inte ställa upp tillsammans med den här musiken?” Tv-folket blev väldigt exalterade över idén.

Ilse säger att hon och sångpartnern bara bestämde sig för att satsa och ha så kul som möjligt när saken var biff. Samtidigt fick de dessvärre finna sig att få kritik på hemmaplan. En tråkig låt som aldrig kommer att funka, var domen. Sångerskan lät sig dock inte nedslås. Istället kände hon sig stärkt, och började se det som en styrka att kontrasterna mellan den egna låten och övriga standardmässiga bidrag var så stor. Detta kunde möjligen visa sig vara en fördel, och det var det ju.

– Responsen har varit fantastisk. Jag hade aldrig trott vi skulle kunna få en sådan succé. En dröm har blivit verklighet. Jag har släppt skivor i sexton år, och försökt brejka med varenda en utanför Holland, så att folk nu ringer upp från en massa olika länder är enormt.

– Och lite märkligt, din debut World of Hurt från 1998 spelades ju in i Nashville med kände producenten Barry Beckett (Bob Dylan, Bob Seger). Ändå släpptes den inte i USA. Kände du dig bränd efter det?

– Well, yeah det gjorde jag faktiskt ett tag. Det verkade inte logiskt för mig att inte släppa skivan. Idag kan jag analysera det, och inse att det lät en aning för progressivt för countrykanalerna. Fast den var en enorm succé i Holland, och sålde i 500.000 exemplar, så det var inte så att jag inte hade något som backade upp mig. Ändå kan jag vara öppen för att åtminstone pröva andra saker nuförtiden, jag har lärt min läxa. Men samtidigt har de vägar jag tagit lett mig till dit jag är nu, och det är jag väldigt glad för.

– Du är ett tämligen okänt namn internationellt, men på hemmaplan är du ju något av en superstjärna. Exakt hur känd är du?

– Å Gud, det känns konstigt att prata om sig själv ur det perspektivet. Rösten är känd av många och jag uppträder på arenor. Så jag ligger väl bland topp-5 där hemma.

Skriven 2014-08-05