Klicka på bilden, för att se hela bilden
James Blunt ligger bakom ett av de absolut bäst säljande albumen efter millennieskiftet, och tillika en av de största hitsen under samma period. Men succén har fortsatt även efter debutverket Back to Bedlam och den redan klassiska You’re Beautiful. Vilket inte är så konstigt eftersom hans många hardcorefans är kända för att stötta honom i vått och torrt. Fast även solen har en baksida. Den före detta officeren har också fått känna på hård kritik och hur det är att kallas ”Popens mest hatade man”, något han tar med upphöjt lugn.
– Ja, uppenbarligen har jag mina kritiker, säger han. I England är åsikterna alltid riktade mot mig som person, snarare än musiken. Men jag försöker att inte bry mig om det. Det är inte viktigt.
På något sätt är det inte särskilt svårt att tro på att elakheterna inte påverkar James. Kanske är det disciplinen från den forna karriären inom det militära som gjort honom stark nog att rationalisera bort de negativa tankarna. Eller i alla fall att inte visa dem. För sångaren ger intryck av att bara fokusera på det positiva för närvarande, vilket i det här fallet stavas Moon Landing, hans nya och tillika första livstecken på tre år.
– Responsen hittills har varit fantastisk. Jag försökte göra ett album jag verkligen kunde älska själv. Jag ville fånga det jag kände och hörde i mitt huvud. Så jag var bara ute efter att tillfredsställa mig själv oavsett vad skivbolaget eller någon annan tyckte.
– Du har sagt att det här är din mest personliga och ärliga skiva hittills?
– Yeah, well jag antar att för mig är det här resultatet av den resa jag gjort med de tre första skivorna. Back to Bedlam var den oskuldsfulla debuten, ”tvåan” var ganska mörk medan det förra hade en stor ljudbild som kunde fylla de stora spelställena. Jag njöt mer och mer då för varje spelning vi gjorde runt om i världen.
James säger att han ville ”gå tillbaka till att bli en musiker” igen den här gången. Han bestämde sig för att återuppta kontakten med sin Back to Bedlam-producent Tom Rothrock, och spenderade sedan ett år i Los Angeles med honom.
– Det var därför det blev så personligt. Istället för att gömma mig bakom andra människor ville jag komma ut med ett strippat och – antar jag – lite råare sound den här gången. Resultatet blev både nostalgiskt och vackert, men jag tycker faktiskt också det utstrålar självförtroende.
Ur ett rent textmässigt perspektiv finns emellertid ingen uttalat röd tråd, menar James. Lyriken talar om olika saker från det ena till andra spåret. Fast han medger att kanske en del sånger trots allt är något ljusare i tonen än vanligt den här gången. Vilket bara är fullt logiskt.
– Ja, soundet är mer genuint med fler riktiga instrument i motsats till maskiner, och det blev nog en form av firande för mig. Något man får en viss känsla av när man lyssnar på skivan. Annars gör olika sånger olika saker med en. Det är precis som i det verkliga livet, en del dagar är bra, andra är dåliga, you know.
– Men för dig personligen verkar det mest ha varit bra dagar sedan du slog igenom för tio år sedan?
– Det har onekligen varit en resa. Under den här tiden har jag gjort tre världsturnéer och har sett hur olika mina sånger fungerat på olika platser. Det har fått mig att inse att mycket med det här jobbet nödvändigtvis inte är särskilt äkta, att en sång trots allt bara är en sång. Därför försöker jag bara koppla av och njuta av det här livet och gå in för att undvika att nära några negativa känslor.
– Jag kan tänka mig att det tog ett tag innan allt som hände då att sjönk in?
– Yeah, det var konstigt att bli behandlad annorlunda. Jag var en vanlig man innan dess. Sedan är jag förmodligen ganska bra på att hantera media i dagens läge, men vägen dit har varit jobbig. Jag föredrar att vara känd för min musik mycket mer än för något annat. Så jag är definitivt inte intresserad av glamour och kändisskap.
– Men du har ändå inte kunnat undgå det faktum att folk har fått förutfattade meningar om dig?
– Well, nej. Många ser mig som en känslig, romantisk låtskrivare, men i egenskap av romantiker är jag misslyckad, och som före detta soldat har jag svårt att se mig själv som känslig. Under kriget i Kosovo var jag ögon och öron åt mina överbefälhavare medan de satt i sina bekväma fåtöljer Jag rekognoserade, och såg fruktansvärda saker före alla andra. Jag var medveten om min omgivning. Precis som jag är idag som låtskrivare.
Skriven 2014-02-27
