NEIL FINN har tagit paus från Crowded House

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Neil Finn slog igenom som artonåring redan i slutet på sjuttiotalet i med storebrorsan Tims band Split Enz och fortsatte sedan klättra på karriärstegen med storsäljande Crowded House från mitten på det efterföljande decenniet fram till splittringen i mitten av nittiotalet. I dagens läge har sistnämnda band varit återförenade flera år, men frontmannen skulle säkert inte protestera om någon påstod att epitetet ensam är stark gällt ända sedan millennieskiftet. Om inte annat har sex soloalbum släppts sedan 2000. Det sjätte och tillika purfärska verket bär titeln Dizzy Heights, och sammanför popsmeden med indieproducenten David Fridmann, en herre som bland annat arbetat med Flaming Lips och Mercury Rev tidigare. Huruvida detta samarbete utgör en ohelig allians eller ett team skapat i himlen må de lärde tvista om. Men en sak är säker; den nya sångsamlingen är tämligen annorlunda än vad fansen är vana vid.

– Well, jag känner väl bara det att i takt med att jag blir äldre tenderar jag at vara mindre förutsägbar, kommenterar sångaren från sin hemmastudio på Nya Zeeland. Inget gör mig gladare när folk berättar om hur tilltalade de är av det. Sedan är det klart att det alltid kommer att finnas saker som låter bekanta i det jag gör, men arrangemangen den här gången är udda och fräscha, David målade med andra färger och former än vad jag brukar göra.

De mer snåriga och edgy närmandet till musiken avspeglas inte helt oväntat i texterna. Neil säger att det inte finns något tema i lyriken, men menar ändå att några röda trådar finns. Titeln Dizzy Heights är en antydan om höga höjder och fara, men det är inte direkt ett ämne som avhandlas på skivan.

– Nej, men däremot tittar jag på de galna beslut man måste ta när man gör musik. Jag måste fråga mig själv om mina motiv är ärliga eller de bara har med fåfänga att göra. Det måste jag göra, annars inser jag kanske senare att jag fokuserat på fel saker.

– Det känns som om du försökt gå mer på djupet rent känslomässigt den här gången?

– Jag hoppas i alla fall det. Man vet aldrig hur lyssnaren upplever något, men jag kände själv något när jag skrev de här sångerna, och det är egentligen det enda man har att gå efter.

Dizzy Heigths utvecklade sig tidigt till ett familjeprojekt. Neils fru Sharaon fick bli basist medan sönerna Liam och Elroy, fick jobbet som gitarrist respektive trummis. Sångarens säger själv att det inte var något som var planerat, men alla ville och hade möjlighet att vara med, och då fick det blev så.

– Det var verkligen trevligt. Vi var ute i skogen utanför New York hos Dave Fridmann och vårdade familjebanden. Det var en härlig erfarenhet.

– På tal om David Fridmann. I mina ögon var han inte det mest självklara producentvalet för dig med tanke på vad han gjort tidigare?

– För mig verkade inte valet av honom så konstigt, men jag antar att en del tycker det. Han är en rak på sak-kille, och jag har beundrat honom länge. Han är ”great”.

– Du är inne på femte decenniet som artist vid det här laget. Hur ser du på karriären så här långt?

– Det är lite underligt, absolut. Nyligen spelade jag en del av de äldsta sångerna i en tv-show, och de kändes fräscha igen. Produktionen kan vara daterad ibland, men inte sångerna. Till och med låtar jag tyckte var skräp förr låter bra. En del har överlevt tidens tand medan andra till och med har fått ett lyft. Men oavsett vilket är jag tacksam för att folk alltjämt vill lyssna på dem efter så lång tid.

– Ja, och detta gäller väl i första hand Crowded House-låtarna. Ni slog ju igenom rätt ordentligt på åttiotalet. Hur var det?

– Det var lite som att befinna sig i en virvelvind. Plötsligt ville alla arbeta med oss. Vilket var både njutbart och kul, men det var tröttande också. När man åker uppåt snabbt är det lätt att bli yr. Sedan är frågan om hur man ska behålla greppet och stanna kvar på toppen aldrig långt borta. Alla musiker får förr eller senare en känsla av att domedagen är nära förestående. Frågan ”Vad händer om jag inte kan göra det igen?” är alltid svår att bortse ifrån.

Skriven 2014-02-11