Klicka på bilden, för att se hela bilden
Hon är sångerskan som för alltid kommer att vara förknippad med sina två största hits Luka och Tom’s Diner, men Suzanne Vega har aldrig slutat spela in musik, och nu är hon tillbaka med Tales from the Realm of the Queen of Pentacles, ett album som är producerat av David Bowies gamle producent Gerry Leonard och bland annat innehåller en överraskande cover på 50 Cent. Det är nästan sju år sedan den eviga New Yorkbon släppte ifrån sig ett fullängdare med helt nytt material senast En teaterpjäs med kollegan Duncan Sheik, ett musikaliskt samarbete med regissören David Lynch och inte minst fyra skivor med nyinspelningar av sin gamla katalog har upptagit hennes tid.
– Yeah, allt det där ingår i förklaringen, bekräftar hon. Också har jag uppfostrat min dotter. Jag har lyxen nu i egenskap av oberoende artist att bara släppa något nytt när jag har något att säga. Så jag är inte ledsen för att det tagit tid. Det känns som jag har använt den väl.
Suzanne berättar vidare att hon lärde sig använda nymodigheter som Facebook och Instagram också under denna tysta period. Likaså tog hon ett handfast tag om den egna karriären och bildade den egna etiketten Amanuensis. Men i slutänden mynnade allt det här förstås ut i ovanstående verk med ovanstående otympliga titel och en musikalisk mix som inte är helt lätt att sammanfatta.
– Det är liksom frågan hur man ska beskriva det här ha ha. Jag rör mig ju till viss del en aning mer mot det traditionella med banjo och koskällor den här gången. Men det finns också mer experimentella elektroniska inslag som Gerry föreslog samt en del rock’n’roll-element.
– Men det som överraskar mest är förstås trots allt din sampling av 50 Cents hit Candy Shop?
– Ja, men jag är en stor fan av den låten, jag tycker om mycket i den stilen. Så jag spelade den för Gerry, och han sade ”Hade det inte varit toppen om vi lagt på arabiska stråkar här?”, och då klarnade allt. Jag borde ha kommit på något så annorlunda själv.
Suzanne är sedan ett antal år inne i en lycklig period i sitt liv. Sedan 2006 är hon gift med advokaten Paul Mills som blev introducerad för paret via sångerskan och tillika den gemensamma väninnan Lucy Kaplansky. Detta i sin tur har givetvis smittat av sig på det professionella planet. Suzannes texter på Tales from the Realm… avhandlar inte som så ofta tidigare ensamhet i olika former, utan samhörighet.
– Men jag talar mer om det här på en mer kosmisk nivå. Det jag pratar om syftar på kärleken till mänskligheten. Fast jag antar att jag påverkats en del av min egen relation också där en advokat talade till en poet och hittade fram till henne.
– Då antar jag att det här med ensamhet känns mer avlägset att skriva om nuförtiden?
– Ärligt talat känner jag mer samhörighet idag. Tidigare fanns där alltid en känsla av isolering hos mig, men när man blir äldre förstår man mer om hur flödet är i en relation. Ibland blir saker bättre med åldern även om det är på ett annat sätt.
– På tal om det här med tid. Har du tänkt på att det är trettio år sedan ditt första album släpptes nästa år?
– Yeah, det har jag gjort ha ha. Trettio år har gått, och jag sjunger fortfarande låtarna. Så jag känner mig inte gammal, det finns en samhörighet med publiken när jag sjunger dem. Men visst, i vissa avseenden märker jag att tiden gått, men det är alltjämt spännande.
– Men har det aldrig stört dig att inget du gjort någonsin överskuggat framgångarna med Luka och Tom´s Diner?
– Inte precis. Men det som alltid överraskat mig är att när jag väl blev inslängd i popfacket, så fortsatte folk att göra det fast det inte riktigt är jag. Men det känns inte direkt jobbigt. Jag är en artist som kunnat kontrollera det jag gjort genom åren. Jag har alltid levt och skrivit i nuet, så jag hyser inga antipatier mot någon.
Skriven 2014-01-31
