ELIZA DOOLITTLE följer upp succédebut

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Talesättet äpplet faller inte långt från trädet må vara en klyscha, men det betyder inte att det inte stämmer också. Fråga bara brittiska stjärnskottet Eliza Doolittle. Hennes mor Frances Ruffelle är en Tonybelönad skådespelerska medan pappa John Caird har regimeriter från bland annat Royal Shakespeare Company. Att hon skulle välja ett konstnärligt yrke var dock långt ifrån något de uppmuntrade. Ett stabilt arbete värderades högre i deras ögon. Fast den envisa dottern följde ändå sitt hjärta, och när den självbetitlade debuten släpptes för tre år sedan var succén omedelbar. Sexhundratusen sålda exemplar, oväntat bra recensioner och två hyfsat stora hits utgjorde det yttersta beviset på att hon gjort rätt yrkesval. Därefter följde galenskapen och det höga tempot vid sidan om sjungandet på köpet.

– Yeah, men helt crazy har det inte varit, menar sångerskan. Dessutom lärde jag mig mycket om allting jag älskar och vem jag är som person när jag arbetade med första skivan. Det är därför folk kan relatera till den. Alla har upplevt det jag skriver om.

Vid det här laget har emellertid Eliza gått vidare. Uppföljaren In Your Hands såg nyligen dagens ljus, och även om tjugofemåringen gärna framhåller att karaktärsdragen från debuten är kvar är det också uppenbart att mognaden som skett sedan förstlingsverket släpptes varit avsevärd.

– Jag ville skriva något där jag var helt ärlig mot mig själv. Den första skivan var i och för sig också ärlig, men jag hade inte varit med om överdrivet mycket då. Därför var den rätt sorglös medan In Your Hands är mer upp och ner i humöret. Jag ville dokumentera vad jag upplevt, så vid närmare eftertanke påminner den nog en del om dagboksanteckningar faktiskt.

– Jag har läst att förhållandet med din pojkvän tog slut när du kommit halvvägs i arbetet. Vad jag förstår påverkade det helhetskänslan på skivan en del?

– Det gjorde det verkligen. För även om jag nu inte skulle vilja kalla det här för ett uppbrottsalbum, så kom många känslor upp till ytan just då, och det förändrade tonen på alltihopa. Sedan sjunger jag ut mycket mer nu. Jag vågar släppa loss på helt ett annat sätt, och nu känns det som om jag tagit ett steg i rätt riktning. Det hade ju varit synd om jag inte gjort det, men det är också sådant som är svårt att själv bedöma.

Eliza beskriver gärna In Your Hands som ett personligt upptäcktsalbum, och då inte bara vad gäller kärleksbiten utan även vad beträffar livet rent allmänt. Erfarenheterna de senaste åren har fått henne att inse att ingen man kan fylla livets kopp fullt ut. Det behövs komplement till en partner också, något hon förmodligen visste inom sig långt innan, men det krävdes en hjärtesorg för att den insikten skulle bubbla upp.

– Ja, och musiken är det jag verkligen behöver. Det är den jag lever för. Jag kan inte förlita mig på mig själv, men jag kan alltid lita på att musiken finns där. Den kommer alltid att få mig att känna mig fantastisk.

– Men den får dig tydligen också att bli överdrivet kontrollerande. Du har i alla fall sagt att du gick för långt ur den synpunkten i början under inspelningen av den här skivan?

– Jag har nog haft problem med sådant hela livet. Jag har alltid varit ett controlfreak. När jag har en vision och kan se framför mig hur jag vill ha det kan det vara ganska svårt att släppa in folk. Men jag har lärt mig släppa taget nu. Fast det är sant att mina producenter hatade mig medan vi spelade in. Åtminstone på ett snällt sätt ha ha. De var väldigt frustrerade.

– Men själv verkar du inte direkt ha anlag för att bli frustrerad. Jag har läst att du började arbeta på din första skiva redan 2006, fyra år innan den släpptes?

– Ja, en del av sångerna skrevs rätt tidigt. Jag skrev och spelade live mycket då för att förbättra mitt hantverk. Därför tror jag också jag var redo för allting när debuten kom ut. Samtidigt hade jag vetat länge då att det var sångerska jag ville bli. Också visste jag att jag behövde ett riktigt arbete, så timingen var definitivt rätt för mig då.

Skriven 2013-11-14