KATIE MELUA har sett bakåt för att kunna gå vidare

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Katie Melua är en av de mest framgångsrika brittiska artisterna sedan millennieskiftet. Nästa år fyller hon trettio, och detta firar hon redan nu genom att släppa sitt mest personliga album hittills. Titeln Ketevan, som även råkar vara en hänvisning till Katies rötter och georgiska namn ger om inte annat en antydan om att hon släpper lös en mer utlämnande sångsamling än tidigare.

– Ja, men jag har också sagt varje gång jag släppt något att det är det mest personliga, erkänner sångerskan. Det som är relevant och mest up to date får alltid den etiketten. Så blir det säkert med nästa skiva och nästa igen också. Jag tycker fortfarande det är mycket lättare att öppna mig i mina texter än i en intervju. Det är alltid det bästa sättet att uttrycka sig på för mig.

Fast personlighetsgraden på Ketevan är ändå högre den här gången än på länge. Katie berättar att hon både skrivit om sin fattiga barndom och en av sina georgiska favoritregissörer. Dessutom utgör det nya verket även en återgång till att själv aktivt skriva igen. Föregångaren Secret Symphony var med några få undantag en coverplatta där sången stod i fokus. Musikskapandet placerades medvetet på vänt.

– Men jag har tagit babysteg in i låtskrivandet igen nu. Jag fick inspirationen från Mike Batts son Luke. Han arbetade som ljudtekniker på Secret Symphony, och när vi skulle spela in några extraspår fick han fram ett sound jag aldrig hört tidigare. Det blev början på det nya albumet. Det var då jag blev sugen på att göra musik igen.

Den Mike Batt Katie syftar på är lika med hennes välmeriterade upptäckare, mentor, producent samt i många fall låtskrivare. Hon skrev kontrakt med hans indiebolag Dramatico redan 2003 som tonåring, och har varit honom trogen sedan dess. Parhästarna tog dock paus från varandra på obestämd tid vid decennieskiftet. Inför inspelningen av fjärde skivan The House tog electrogurun William Orbit, som bland annat arbetat med Madonna och Blur tidigare över rattandet i studion. Somliga fick för sig att det var frågan om en permanent splittring, men så dramatiskt var det aldrig.

– Du vet, det var aldrig frågan om att vi skulle bryta med varandra. Mike hjälpte mig till och med med att hitta William. Men erfarenheten som sådan lärde mig att alla har sin egen stil. William närmade sig text och musik på ett helt annat sätt än Mike. Samtidigt vet jag att vare sig han eller jag accepterar något annat än det bästa. Om någon av oss gör något den andre inte gillar berättar vi det alltid för varandra.

– Du firar tioårsjubileum som skivsläppande artist i år. Det känns som om det har gått snabbt?

– Jag vet, det är helt galet. Jag kan inte riktigt tro det. Men jag är så lycklig över att jag fortfarande kan göra det här. Det roligaste som finns är att få åka ut på turné, stå på scen, och skapa konst som kommer och går på två timmar. Det är underbart.

– Du kom från ingenstans och slog igenom över en natt. Hur var det egentligen?

– Jag tycker faktiskt inte det var så svårt. Jag levde i självförnekelse de första två åren. Jag ville inte acceptera det. Men under årens lopp har jag blivit van vid att bli intervjuad och stå i centrum, och det kände jag mig inte särskilt komfortabel med i början. Kändisskap och uppmärksamhet var en irriterande sidoeffekt, men jag växte in i det.

– Vad är skillnaden mellan Katie som nittonåring och tjugonioåring?

– Åh, det är jättestor skillnad. Erfarenheten jag fått genom åren är självklart viktig. Jag har lärt mis säga nej. I början sade jag ja till allting eftersom jag var så exalterad och inte kände mig själv. Men jag är inte övermänsklig, jag måste ta pauser för att orka och vara inspirerad.

– Du gifte dig förra hösten med motorcykelmästaren James Toseland. Hur har det förändrat ditt liv?

– Mycket. Jag är överraskad över att det är så annorlunda. Men det har varit helt otroligt. Jag har aldrig varit en tjej som gått omkring och drömt om giftermål, men så fort jag mötte honom visste jag att han var den rätte. Dessutom är det toppen att att vara en del av ett team och ha någon vid sin sida. Det är härligt.

Skriven 2013-09-23