Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jeff Wadlow
I rollerna: Aaron Taylor-Johnson, Christopher Mintz-Plasse, Chloe Grace Moretz, Clark Duke, Morris Chestnut
BETYG: FYRA
PREMIÄR: 2013-08-16
”Kick-Ass” (2010) lyckades med det nästan osannolika, att blanda tonårsangst, existentiella, klassiska superhjälteproblem och ett John Woo-inspirerat ultravåld med väl avvägda doser ironi, parodi och satir, till något som väl trots allt måste betecknas som en komedi – en mörk actionkomedi – och blev följaktligen välförtjänt en såväl publik- som kritikerframgång. Perfekt balanserad; fingerspitzengefühl! Hatten av!
Uppföljaren, ”Kick-Ass 2”, med i stort sett samma gäng framför kameran (minus Nicolas Cage), men med regissören Matthew Vaughn utbytt mot relativt okände Jeff Wadlow (”Cry Wolf” och ”Never Back Down”), som även stått för manus, kickar igång där vi lämnade ”ettan”. Våra huvudrollsinnehavare har logisk nog blivit tre-fyra år äldre, men i övrigt är det mesta sig likt.
Jag såg om ”Kick-Ass” för bara tre dagar sedan och kan därför jämföra hyfsat väl. Våldet har blivit grövre (även om regissör Wadlow i intervjuer påstår motsatsen) och framför allt språket. Det är ”cunt” och ”suck my dick” i var och varannan mening, ingen familjefilm med andra ord. Men bortsett från detta, tycker jag man lyckats gott med att bevara traditionen. (”Kick-Ass”-franchaisen bygger för övrigt på en tecknad serie av Mark Millar och John Romita Jr., som jag inte är familjär med, men som den, om man ska tro uppgifter på internet, följer ganska väl.)
Kick-Ass velar, på klassiskt Spindelmanmaner, om han ska satsa på superhjälteriet eller inte och efter ett tag börjar även Hit-Girl tackla av när det gäller kampen mot ondska. Det är bara Red Mist som inte ger upp, nu i rollen som The Motherfucker (!). Dessa tre gestaltas av Aaron Taylor Johnson, Chloe Grace Moretz och Christopher Mintz-Plasse, samtliga riktigt, riktigt bra.
Filmen är kul, innehåller några fantastiska one-liners, och snyggt actionfylld. Actionsekvenserna går till och med att följa, ingen sinnessjuk Bourne-klippning med andra ord.
Men efter alla dessa lovord, måste det samtidigt konstateras att den inte riktigt lever upp till föregångaren. Mixen funkar inte riktigt lika bra denna gång, även om den funkar. Lite för lång, lite för kort i vissa avseenden, lite för abrupt i andra.
Jim Carrey gör en intressant karaktär, Colonel Stars and Stripes – och han gör det bra – som dessvärre skrivs ut ur manus alltför tidigt. Hade gärna sett denna figur (filur) utvecklas ytterligare.
(Inom parentes sagt, tog Jim Carrey efter att ”Kick-Ass 2” färdiginspelats i medierna avstånd från verket. Eller rättare sagt, så tog Carrey avstånd från våldet i filmen, efter att ha blivit illa berörd av ”The Sandy Hook Elementary School Massacre” i Connecticut. Vad att säga om detta? Ja, inte mycket, enligt mig åtminstone, eftersom jag inte ser sambandet.)
Utan att avslöja för mycket av handlingen, kan jag nog säga att Kick-Ass så småningom slår sig ihop med några andra ”gatusuperhjältar” medan antagonisten The Motherfucker satsar på professionella kriminella.
Såg förresten, tror att det var på Discovery Channel, för några veckor sedan en dokumentär där det visade sig att det verkligen finns människor i USA som klär sig som superhjältar och som ger sig ut på gatorna för att bekämpa brottslighet, precis som i denna film. I denna dokumentär klippte man då och då in Stan Lee som ständigt sa något i stil med: Ja, syftet är nog gott, men man bör nog överlåta brottsbekämpning åt polisen! Har man inga riktiga superkrafter kan det sluta illa!
(Ja, det här med identitetssökande är inte helt lätt…)
Sammanfattningsvis, en fullgod uppföljare, men inte lika fullgod som föregångaren.
Skriven 2013-08-16
