FRANK TURNER – provokatör med uppbrottsalbum på menyn

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Han är hardcoresångaren som tröttnade på sitt band, blev kontroversiell singer/songwriter och fick uppträda på OS-invigningen i London förra året. Där lades grunden för den succé som nya albumet Tape Deck Heart har inneburit. Hemma i England klättrade alstret ifråga ända upp till en andraplats på topplistan samtidigt som kritikerna jublade. Inte konstigt att sångaren är nöjd:

– Nej, verkligen inte, kommenterar han. Det har varit toppen. Varje gång jag släpper en platta blir jag ganska nervös. Det är jobbigt att folk ska tycka om något jag lagt ner själ och hjärta i. Därför tänker jag inte låtsas att jag inte bryr mig trots att jag är en gammal punkare. För det gör jag verkligen.

Tape Deck Heart har omgående fått etiketten ”uppbrottsalbum” på grund av dess fokus på en kraschad långvarig relation. Kritikerna har varit snabba med att beteckna det som hans mest personliga album hittills, och gjort associationer till förebilden Bruce Springsteens Tunnel Of Love. Men sångaren själv håller inte riktigt med.

– Jag menar, jag har alltid skrivit självbiografiskt och kronologiskt om vad som hänt mig på sistone. Därför tycker jag inte att Tape Deck Heart skiljer sig så mycket textmässigt från mina tidigare grejor. Men det är klart att lyriken är både inåtvänd och rå den här gången. Jag hade mycket på hjärtat. Fast den tydligaste skillnaden är att soundet är större än tidigare. Rich Costey producerade, och det var stort för mig att arbeta med honom.

– Det är inte så svårt att förstå. Han har ju arbetat med hur många kända band som helst, inklusive Franz Ferdinand, Glasvegas och Muse?

– Ja, själv hade jag ju aldrig haft möjligheten att arbeta med en riktig A-listeproducent tidigare. Fast skivbolaget sade till mig den här gången att jag kunde få någon bra. Så jag ringde upp Rich och vi fick bra kontakt direkt.

Därefter bar det av till USA och L.A. En riktig kliché menar Frank. Massor av européer åker liksom dit för att spela in skivor hela tiden. Sångaren var mycket riktigt också motvillig till trippen. Han var rädd att ärligheten och den engelska tonen skulle försvinna i Los Angeles-solen.

– Då sade Rich till mig att han kunde fixa samma utrustning i England om jag nu inte ville åka. Men i slutänden visade det sig att det inte spelade någon roll var jag befann mig. Vi arbetade ändå hela tiden.

L.A. visade sig alltså till slut vara ett mindre musikaliskt problem än vad sångaren tänkt sig. Fast när samtalet åter glider in på lyriken erkänner han att han alltjämt inte känner sig helt komfortabel.

– När jag säger något med extra mening jag inte kan ta tillbaka är det extra svårt. Som till exempel när jag skriver om det mänskliga tillståndet, eller något sådant. Å andra sidan är jag inte intresserad av att göra konst som är lätt.

Inte heller rent allmänt gör Turner det helt lätt för sig. Han tycker mer än gärna till politiskt och sparkar gärna åt alla håll, vilket fått särskilt individer långt ut på vänsterflygeln att ilskna till. Förra året i samband med att The Guardian samlat väl valda citat i en blogg fick sångaren uppemot hundra dödshot i veckan.

– Jag vill inte göra situationen värre än den är, men grejen är att om man får mer framgång blir sådan här skit svårare att hantera. Om exponeringen ökar blir allt större. Men jag har blivit äldre och visare och har lärt mig ta det bättre nu.

– Fast det går inte att komma ifrån att du gärna uttalar dig politiskt?

– En del av mig vill ha en syn på världen, men det är inte hela jag. Sedan är det också så att politik är intimt förknippad med punkrock, men jag blir trött på folk som jämt ska slå ner på det jag tror på. De ser sig som anarkister, men jag har själv varit en, och vet att det var bekvämt att tillhöra en grupp och aldrig bli utpekad. Så de kan dra åt helvete.

– Innan du blev soloartist 2005 sedan spelade du mycket hårdare musik i bandet Million Dead. Vad hände?

– Inte särskilt mycket förutom att jag blev uttråkad. Jag hade varit med länge, och efter en hård karriär kom vi till en punkt då vi hatade varandra. Jag behövde kreativ förändring för att inte tappa förståndet.

Skriven 2013-06-12