Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Todd Phillips
I rollerna: Bradley Cooper, Ed Helms, Zach Galifianakis, Justin Bartha, Ken Jeong
BETYG: TVÅ
PREMIÄR: 2013-05-31
Ska för första gången recensera en film som jag inte sett till hundra procent. Är ändå till 99 procent säker på att slutomdömet skulle blivit detsamma.
Så här var det: I pressutskicket stod det att visningen skulle börja 10.30, medan SF:s personal hade fått för sig att tidpunkten var 10.00 och körde igång då, varmed skrivaren av dessa rader, som aldrig varit den morgonpigga typen, missade ca 25 minuter av inledningen.
När jag kom in i handlingen hade Justin Barthas rollkaraktär Doug av någon anledning just kidnappats av en hänsynslös gangsterboss gestaltad av John Goodman, eftersom den sistnämnde blivit bestulen av Mr Chow (en figur som medverkat i de både föregångarna, spelad av Ken Jeong). Baksmällan-gänget utpressas och tvingas nu försöka hitta Chow och stöldgodset, annars är det slut med Doug. Inte alldeles glasklart, but who really gives a f**k?
För anständighetens skull skall det nämnas att denna typ av dumskallekomedier aldrig riktigt varit min kopp te, även om jag faktiskt tyckte att “ettan” i sammanhanget var rätt okej. “Tvåan” däremot, där “det vilda gänget” springer omkring och gör bort sig i Thailand, fann jag vara ett veritabelt lågvattenmärke. Och denna – enligt uppgift sista – del, hamnar väl någonstans mitt emellan.
Anförda av Hollywoods senaste favorithunk, Bradley Cooper, befinner de sig strax i svettiga, ständigt überlaglösa Mexiko och det är dessa partier jag gillar bäst. Har nämligen en oförklarlig faiblesse för filmer som utspelas i Mexiko (senast Mel Gibson-eposet “Get the Gringo”, 2012). Det blir en ton av spagettiwestern där för ett tag; om än med en milda parodiska stänk.
Nej, det är sällan speciellt kul, däremot frapperande ofta riktigt o-kul. Tänker på alla riktigt brutala scener där Goodman sätter kulor i folk. Realistiska mord medelst kulor i komedier = okul. Fattar inte ett dugg av filmskaparnas resonemang i detta fall; i min värld är Baksmällan-franchisen absolut inga svarta komedier.
Filmen är f.ö. för tredje gången (gillt?) regisserad av Todd Phillips.
Någon “baksmälla” såg jag inte heller mycket av denna gång – inte förrän under eftertexterna. Så om ni nu ändå lyckats hålla er kvar i stolarna så pass länge, stanna kvar! Filmens kanske galnaste sekvens väntar (och bäddar dessvärre något för en “fyra”).
Skriven 2013-05-31
