FALLULAH har låtit eskapismen styra på nya skivan

Klicka på bilden, för att se hela bilden

De senaste åren har varit bra mot danska Fallulah. Inte nog med att hon haft årets mest spelade sång på P3 två år i rad i hemlandet, hennes debutalbum The Black Cat Neighbourhood har sålt platina också. Lägg därtill att hon både fått en Grammy och huvudpriset vid P3-guldgalan 2011, så förstår var och en att den lokala framgången varit monumental. Fast just när utlandet började hägra drog hon sig plötsligt tillbaka från offentligheten. Det är därför vi fått vänta på det nya albumet Escapism.

– Ja, precis, bekräftar sångerskan. Väldigt länge efter första skivan släpptes kändes det som om jag var tömd på all inspiration. Det fanns en tid då jag inte gjorde något alls. Men sedan kom lusten plötsligt tillbaka, och då tog jag det bara rätt mycket som det kom.

Fallulah berättar att hon började med att skriva lite lugnare sånger. Sedan allt eftersom tiden gick blev kompositionerna allt mer energiska. Den initiala responsen på Escapism skvallrar också mycket riktigt om att hon håller stilen både vad gäller kvalitet och sound. Den danska upplagan av Gaffa har till exempel redan gett det nya alstret fem stjärnor. Men sångerskan vill inte bara för den sakens skull påstå att hon satsat på säkra kort.

– Nej, jag tycker utvecklingen är tydlig på Escapism. Vissa säger att jag är mer eftertänksam den här gången medan andra tycker att det det finns mycket som är bra att dansa till. Men själv tycker jag mest de olka stilarna kompletterar varandra.

Fallulah, som är till hälften rumänska på sin numera avlidna pappas sida har alltid låtit sina balkanrötter lysa igenom, men enligt egen utsago är de musikaliska ingredienserna hämtade från de mest skilda håll. Rockig och dansant folk, som går hela vägen från Broadway till just Balkan, beskriver hon sin musik som. Fast när jag undrar om inspirationskällorna förändrats den här gången lämnar hon musiken därhän och börjar prata om andra kulturyttringar istället.

– Det är lite svårt att svara på det där.. Jag har läst mycket av en japansk författare som heter Haruki Murakami på sistone. Jag gillar hans blandning av socialrealism och övernaturligheter, så jag försökte få till den stämningen i min musik också. Jag ser mycket på film och älskar att läsa, och det påverkar såklart mycket av det jag gör. Men mest av allt är jag inspirerad av min egen historia där vänner, familj och betraktelser av samhället rent generellt ingår.

– Titeln på albumet, Escapism är ju tämligen tydlig. Men vad är eskapism för dig?

– Min tolkning är mer öppen. Det kan vara både något negativt och positivt. Å ena sidan kan det vara skönt att dagdrömma om att planera sin semester eller något sådant. Men jag har också sett folk som använt det på ett dåligt sätt och försvunnit in i sig själv för att slippa ta itu med problem. Det har jag också gjort.

– Men ärligt talat verkar du inte direkt vara någon som släpper taget om saker. Precis som på första skivan har du både producerat och skrivit nästan alla sångerna. Det verkar viktigt för dig att ha kontroll?

– Ja, det är det. Men den här gången var jag i London och skrev fyra låtar med andra. Jag kände för att komma bort från Danmark. Tanken var att hitta spännande folk att arbeta med, och till slut träffade jag Lana Del Reys låtskrivare Justin Parker och Liam Howe som arbetat med Ellie Goulding. Det var kul och var en viktig erfarenhet även om det samtidigt var nervöst.

Fast i grund och botten säger sig Fallulah trots allt tycka bäst om att sköta karriären på egen hand, och allt har inte med kreativ kontroll att göra. Det finns en del av henne som skyr både det ytligt glamourösa och kändisskapet. Livet har inte förändrats nämnvärt sedan genombrottet, och hon känner sig inte som en offentlig person.

– Det gör jag aldrig. Många i min generation älskar att vara kända för ingenting, men jag är helst känd för musiken, och okänd som person. Det passar mig bäst.

– Hur ser du på framtiden?

– Det är en bra fråga. Jag vet inte, men det har alltid varit allt eller inget som gällt för mig. Jag vet hur hårt man måste arbeta för att slå igenom i utlandet, och det är jag också beredd att göra.

Skriven 2013-02-04