Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det har mest fokuserats på rykten om internt tjafs och det eventuellt okloka i att Steven Tyler tog domarjobbet i American Idol på sistone. Men givetvis borde alla så kallade journalister koncentrera sig på musiken istället. Det är trots allt drygt ett helt decennium sedan Aerosmith släppte sitt förra album med nyskrivet material, Just Push Play.
Därför tänker jag som det heter på utrikiska put my money where my mouth is, och göra just detta. Så är då Music From Another Dimension något att skriva hem om? Tja, det beror på, men om man ska vara krass är det här väl inte någon som direkt kan betecknas som en skiva det varit värt att vänta i tio år på. Det är inte så att den är dålig, inte alls. Däremot känns det väl som om man hört allting tidigare i bättre upplaga.
Stilmässigt tar Tyler, parhästen Joe Perry och resten av bandet till stor del tillbaka till det drogrusiga sjuttiotalet. Det är en hel del blues i botten från inledande Luv XXX och Oh Yeah till den stötiga Out Go The Ligths till slögungiga Closer. Vidare tittar den bredbent röjiga rock’n’rollen ut i Street Jesus och Lover A Lot.
Nitiotalets mer slickade comebacksound ignoreras i stort sett den här gången. Mest hitpotential har väl fina balladen What Could Have Been Love och duetten I Can’t Stop Lovin’ You i par med countryns nya perky girl next door, Carrie Underwood. Inte den mest väntade duettparnern, kan tyckas. Men personligen gillar jag tilltaget, och kan tänka mig att kvintetten genom att slå sig samman med denna perky blondin ger fingret åt kritiker som tycker bandet säljer sig när de ser utanför boxen och slår ihop sina påsar med en sådan samarbetspartner.
Summa summarum kan man säga att Aerosmith alltjämt är en pålitlig rockmaskin, men inte mer än så. Med denna nya sångsamling befäster de sin position utan att direkt knocka. Sedan är det förvisso vackert tänkt att återvända till rötterna, men för egen del hade jag gärna sett ett försök att återskapa högformen från den inspirerade albumtrion Permanent Vacation, Pump och Get A Grip. Det om något hade varit mumma för alla fans av röjigt hitbetonad arenarock av bästa snitt.
Skriven 2012-11-23
