Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Premiär den 27 oktober
Regi: Robert Lillhonga
Manus: Nic Schröder och Cornelius Löfmark
Meverkande: Nic Schröder, Mikael Jepson, Sylvester Schlegel, Martin Axén, Jens Andersson, Cornelius Löfmark, Sven Melander med flera
Kal P. Dal: En rockmusikal spelas torsdag-lördag till och med den 15 december.
När lördagens premiär på Kal P. Dal: En rockmusikal kommit halvvägs konverserar damen bredvid mig med en grånad herre på raden framför som tydligen var med då det begav sig. Innebörden i samtalet är att huvudrollsinnehavaren Nic Schröder fångar Kal P. Dal på pricken i denna upplyftande hurtiga rockmusikal baserad på en avgörande episod i den allt för tidigt bortgångne artistens liv. Det är inte svårt att hålla med om detta. För oavsett om det handlar om det energiska kroppsspråket, det råa okomplicerade scenutspelet, den positiva attityden eller den urbreda skånskan, så återskapar den forne Nic & The Familysångaren sin idol(?) på ett sätt som är minst sagt imponerande. Jag bockar och bugar för Schröders rolltolkning och gör tummen upp.
Den mångsysslande sångaren står även för manuset tillsammans med skådespelande projektledaren Cornelius Löfmark, och här har han väl i ärlighetens namn valt den lätta vägen. Fast någon heltäckande standardiserad uppgång och fall-historia är det här ändå inte. Långt därifrån. Vid närmare eftertanke går man inte ens hela vägen här. Vi får nämligen inte ens se honom nå toppen, vilket kan tyckas lite märkligt i en ogenerad feelgoodhistoria som den här. Istället är fokus nästan helt på lördagen den 16 juli 1977. Det var då Kal äntligen skulle få spela in en skiva i Malmöstudion Bellatrix. Krisande Sonet hade skrivit kontrakt med honom, och vägen mot framgång låg möjligen krattad. Problemet var bara att han varken hade band eller låtar, så det blir en kaotisk natt på alla fronter.
Allt detta skildras med gott humör, värme och icke minst rock `n roll nedsänkt djupt i den skånska myllan. Men det blir förstås aldrig så roligt som när Sven Melander dyker upp i skepnad av Mikael Wiehe och gnäller över avsaknaden av vänsterperspektiv i Kals sånger. Det skulle i så fall vara när nämnde Löfmark tar på sig mjukiskläderna och lösskägget och flummar runt som självaste Peps.
Lättsamheten regerar, således. Det här är en lokalpatriotisk hyllning till en man som offrade allt för rock ‘n roll i dess renaste form, och aldrig lyssnade på de som tyckte han skulle ta ett vanligt jobb. För som han själv sade; rock ‘n roll är alltid bättre än ett vanligt kneg. Fast tvivlet och det dåliga samvetet över livsvalet fanns där tydligen ändå. I denna musikal förkroppsligas detta av Herr Kneg, som till tonerna av Internationalen ständigt dyker upp och försöker beveka honom att satsa på tryggheten och stämpla in på Kockums. Men tro nu för all del inte man gräver ner sig i detta heller. Inte en chans. Kal P. Dal: En musikal är en livsbejakande gladlynt tillställning som sällan är i närheten av att göra något annat än att hylla en speciell mans alldeles för korta (rock)liv.
skriven 2012-10-28