Klicka på bilden, för att se hela bilden
Sådan son, sådan far, det ligger i släkten eller äpplet faller inte långt ifrån trädet. Det finns mycket att säga om frontmannen i Thenewno2, Dhani Harrison. Men i ärlighetens namn har Georges ättelägg gjort sitt bästa för att ligga lågt med släktskapet med en av medlemmarna i världens kanske största band någonsin. Att stå i rampljuset och leva på någon annans meriter har aldrig varit hans stil och rubriker som Here comes the son har han redan hört tillräckligt av.
– Yeah, verkligen, kommenterar han från hemmet Los Angeles. Sedan är det klart att mitt namn gett fördelar på vissa sätt, men det har varit svårt att bli sedd som en egen person. Till och med i skolan bedömdes jag annorlunda. Jag vande mig vid det till slut, men sedan begravde jag det i och med bildandet av Thenewno2.
Dhani säger att folk i allmänhet är alldeles för upptagna med att ha förutfattade meningar om folk, men sådana har han sluppit på sistone. Bandet blir bedömt på sina egna meriter, menar han.
– Det är lättare för mig nu att få det jag gör accepterat å sina egna premisser nu. Jag gör mitt jobb först och sedan kan jag ta synpunkterna när allt är klart. Det borde vara den normala gången. Så är det också inom de flesta andra yrken. Men inom musikbranschen är det av någon anledning inte på det viset. Där bedöms man hela tiden oavsett vilket.
Fast med Themewno2 har Dhani dock lyckats klara sig undan ganska väl från massmedial närkontakt. Anonymiteten har garanterats på ett sätt som bara ett medvetet ansiktslöst band kunnat ge. Särskilt i Europa är detta ett obestridligt faktum. 2008 års debut You Are Here släpptes inte ens här. Istället har bandet försiktigt arbetat sig upp till en hyfsad position i USA där medverkan på festivaler som Coachella och Lollapalooza samt tv-shower som Late Night With Conan O’Brien bidragit till klättringen på karriärstegen.
Amerikanerna uppskattar alltså Thenewno2:s sofistikerat drömlika pop, och nu är det tänkt att även vår sida av Atlanten sent om sidan ska förföras, och så här långt ser det lovande ut. Nya albumet thefearofmissingout har redan fått goda recensioner, men Dhani tar den initiala responsen med en nypa salt.
– Jag menar, vad jag kan se när jag läser en massa magasin, så verkar allting få tre stjärnor, men visst är det kul med bra reaktioner. Att kidsen, bloggare och folk som kan lite om musik gillar oss är väl alltid bra.
– Hur tycket du thefearofmissingout låter i relation till sin föregångare?
– Det är en fortsättning på den förra plattan. Den här är skrämmande stor i formatet, och då menar jag inte på ett negativt sätt. Men vi spelade mycket live innan vi började jobba med “tvåan”, så det föll sig naturligt att arbeta mer tillsammans allihopa och pusha varandra hårdare den här gången.
Det första fröet till Thenewno2 såddes i London redan 2001. Det var då Dhani och trummisen Oliver Hecks först slog ihop sina påsar, men på den tiden fokuserade man i första hand på design, rockvideos och kortfilmer. Fast när fadern gick bort flyttades sonens fokus gradvis tillbaka till det han alltid sysslat med, nämligen musiken. Tillsammans med ELO:s Jeff Lynne ägnade Dhani ett år åt att färdigställa pappa Harrisons sista album Brainwashed, och sedan var han tillbaka i den musikaliska fållan igen.
– Jag har sysslat med musik hela mitt liv. Introduktionen kom med Travelling Wilburys där jag spelade med min far på båda skivorna. Sedan hängde jag med Clapton ett tag innan jag började göra mina egna grejor. Det var så jag lärde mig göra skivor. Och att spendera ett helt år med Jeff Lynne var verkligen lärorikt. Efter det var det ganska avslappnande att gå tillbaka till mitt eget band och göra saker långsamt igen.
– Men sejouren med Jeff var väl vad jag förstår tämligen avgörande för din framtid?
– Ja, när jag väl började arbeta med Jeff inleddes ett helt nytt kapitel I mitt liv. Det var då jag upptäckte att det var i studion jag hörde hemma. Sedan kom jag plötsligt på mitt i alltihopa att jag inte gjort något annat på tre långa år.
Skriven 2012-09-06
