Klicka på bilden, för att se hela bilden
Inte trodde man att sommaren skulle komma……men det blev både sol och värme. Det går inte att ta komma fel, bara till att följa hundratals svartklädda människor som vandrar till en helg full av hård musik och festande. Man välkomnas av en uppallad 40-fots container med texten ”Welcome to HELL”. Ja, tack för det. Som ny på en festival får man ta sig runt området och reka lite och i väntan på att banden ska komma igång kan man alltid roa sig med att hänga i Jägerbaren, Vodkabaren eller iklädd i skyddsglasögon slå sönder skrotbilar med en slägga. Bättre det än puckla på varandra…..
På mellanscenen som var döpt till Hades började det plötsligt bli en massa muller och då är det Skeletonwitch som står på scen och värmer upp publiken. Stilmässigt var det rå trashmetal och det svängde bra men det var alldeles för soligt och ljust för att den rätta känslan skulle infinna sig. En samling trogna fans stod framför scenen och värmde upp nackmusklerna. Inget band som höjer sig över mängden, men det var helt okej. En titt i programmet sade att på lilla scenen som fått det trevliga namnet Pandemonium stod Rising från Danmark beredda att framföra sitt budskap. Lokala förmågor lockar alltid och det var säkert närmast sörjande som stod framme vid scenkanten och diggade det tunga svänget som grabbarna fick fram. Efter en liten stund blev jag naturligtvis lite törstig och hittade ett vattenhål och inhandlade en kall öl samt ett litet rör med Jäger. På backen som gick längs med festivalen kunde man sitta i gräset och ha bra överblick över vad som försiggick, och där kom det helt plötsligt en naken kille springande. Skor hade han, men inget mer. Ja, han var väl varm och ville träna lite. Kan väl inte påstå att så många höjde ögonbrynen över detta…….
Nu är det första bandet på stora scenen på plats som passande nog heter Helveti. Killswitch Engage heter de och det lät rätt trevligt med både growl och ren sång. Metalcore är genren som de härjar inom. Lite bröligt så här live men på skiva är det säkert bra. Kan tänka mig att lyssna mer på dessa. För tillfället var det bara musik på den stora scenen, men istället för att slösa bort tiden på ett helt band promenerade jag bort till andra änden av festivalområdet där det finns en intressant fotoutställning. Peter Beste heter en fotograf som dokumenterat det norska bandet Immortal. Snygga bilder uppsatta i ett urblåst industribyggnad med knappt något tak kvar och bara hål där fönsterna har suttit. De konstnärliga bilderna passar bra till råa tegelväggar.
Hela miljön är som gjord för en metalfestival. Förr i tiden låg här ett stort skeppvarv. Gamla järnvägsspår och stora plåthallar samt igenfylla torrdockor vittnar om en tid som varit. Den stora hangaren på ena sidan har en gavel så stor att hade de visat film på den hade man kunna se det från Malmö. Här hade jag inte vågat mig ut en regnig höstkväll. Men nu ska vi inte drömma bort oss bland lönnmördare och ljusskugga typer som med öppna bagageluckor byter paket med okänt innehåll. I en av hallarna är det biovisning nonstop och hårdrockdokumentärer av olika slag visas på storbild.
Tillbaka ut i solen börjar det bli lite mer folk och smågrupper med folk ligger i gräset och dricker öl. Undrar om inte Killswitch Engage avslutade med att köra Dios Holy Diver. Det lät inte så bra, men det vär väl tanken som räknas. Hela området var för övrigt fullt med containrar uppställda och det fick mig även att tänka på filmer som Flykten från New York där klotter på containrarna fungerar som infotavlor för vilka band som ska spela på vilken scen. Samtidigt slog det mig att när Saab slog igen på Kockums var det en av hallarna som användes till liknande evenemang. Vill minnas att jag såg Slayer och Lamb of God där för ett antal år sen.
Klockan har passerat 18.00 och promillehalten och mängden av folk ökar hela tiden. Många sitter utanför området och värmer upp med medhavd matsäck. Eller dricksäck heter det kanske. Ett antal överförfriskade festivalbesökare vinglar omkring och det ligger redan folk o sover på gräset. En del kommer säkert inte ens ihåg att dom varit där och ännu mindre hur banden lät. Verkar onödigt att lägga pengar på inträde om man sover där inne. Billigare att sova på hotel. Fast inte så kul förstås. När Killswitch Engage har spelat klart och publiken skingrats ser det ut som ett slagfält med engångsmuggar som nästan täcker hela betongytan. Det krasar vart man än går.
Nu har två band kört igång och grindcorebandet Brutal Truth (är inte sanningen alltid brutal?) som ska slåss mot danska thrashmetalbandet Interbeing. Själv fastnade jag för de förstnämnda för att det fanns att köpa pizza på lagom avstånd från scenen och ändå ha bra utsikt. Pizzan var flottig men god och kostade 35 danska kronor. Denna åtnjöts medan Brutal Truth vrålade ut sin ångest. Kanske de hade sjungit vackrare om det fått lite pizza innan, men man ska inte äta innan man gör en kraftansträngning. Då kan man få kramp. Det har jag alltid fått höra. Jag tog mig ner och lyssnade lite på danskarna och deras Nu-metal kändes vital. Nya och unga lokala hjältar uppskattas alltid. Köp vår tröja skrek sångaren. Nä, tänkte jag, så bra var ni inte.
Det finns alltid folk som vill visa musklerna på en festival och var är då inte bättre än att med en slägga banka till en platta som säger pling. Lite som en gammal tivoliattraktion med Starke Adolf eller nåt sånt. Vet inte vad det kostade men tror inte det var gratis. Inget är gratis på en festival. Tyckte man solen gassade för mycket och banden sög kunde man gå in Biergarten, ett stort tält med långbänkar som spelade gamla hårdrocklåtar på en fullständigt outhärdlig volym. Undrar inte om DJ´s PA var det kraftigaste på hela festivalen. Men de redan hörselskadade hårdrockarna brydde sig inte om det utan dansade både på bord och stolar. Jag stod inte ut i många minuter.
19.00 var det dags för veteranerna Anthrax att på stora scenen visa att de fortfarande kunde rocka. Ja, det såg vi förra året på Big Four på ett fullsatt Ullevi var ju bra så jag hyste inga tvivel för de skulle misslyckas denna gång. Och det var fan vad det svängde. Farbröderna hade mycket att ge fortfarande och röjde på rejält. Men samtidigt slog det mig att musiken var ganska snäll om än energiskt. Var inte detta jättehemsk och farlig musik på 80-talet?? Det har väl hänt en hel del med hårdrockens utveckling men det är ändå trevligt att gamla band uppskattas och kan leverera gamla hits inför en stor publik. Ytterligare en hyllning till bortgångne Dio i låten Neon Night när han var sångare i Sabbath. Men den här versionen var inte speciellt bra och dessutom är jag ganska säker att sångaren kom av sig o började sjunga på fel ställe. Det lät inte rätt i mina öron men applåder fick de.
All Shall Perish tog över på mellanscenen och det var fan vad energisk man kan vara. I en aldrig sinade kaskad av toner och dubbelkaggesmatter släppde de loss sin tekniska deathmetal. Jag fick lite In Flamesvibbar och det här lät riktigt bra. Har visserligen inte lyssnat så mycket men det fick mig att hänga kvar o nästan börja headbanga. Men eftersom jag är så korthårig faller ju halva grejen med detta så jag upphörde ganska omgående.
Nu kanske läsaren väntar sig att jag ska skriva något trevligt om Mastodon, Gorjira och Slayer men då ett ihållande regn sköljde bort all tidigare sol o värme tog tröttheten efter en arbetsvecka över och jag beslöt att lämna festivalen för att få en skön sömn hemma på andra sidan sundet. Jag tackar för att Öresundsförbindelsen finns och eventuella bromotståndare kunde då välja att vila ut i ett litet tält som stod uppställt på en betongplatta. På hemsidan stod det att man skulle ha ett tjockt liggunderlag eller dricka mycket alkohol….Men jag tror säkert att banden jag missade tillfredsställde den delen av publiken som inte somnat av alkohol eller utmattning. Det finns säkert en trevlig recension av nämnda band på något site. Men att låtsas skriva om något man inte upplevt ska man inte nedlåta sig till. Tänk om jag skrivit att Slayer var jättebra och de hade ställt in på grund av sjukdom…….
skriven 2012-06-23