MATTIAS LINDEBLAD, Skräck – boken som Gud glömde (Semic)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Något många film- och i synnerhet skräckfilmsintresserade 60- och 70-talister kan relatera till, är ungdomens maniska samlande på VHS-kassetter, och den moralpanik som utlöstes i och med TV-programmet “Studio S” och deras synnerligen vinklade granskning av det så kallade videovåldet i december 1980. “Studio S” och VHS-samlande är två av inslagen i den sympatiske Mattias Lindeblads bok om skräck, som utkommer lagom till halloween.

Lindeblad utgår från sig själv; han undrar varför han – mannen som anser sig vara norra Europas räddaste människa – är så intresserad och fascinerad av skräckgenren. Han berättar därför om sina egna tonår; anekdoter om hur han kissade på sig när han läste ett nummer av serietidningen Dracula, hur han såg på en fruktansvärt dålig kopia av “Excorcisten” men trots detta blev skrämd från vettet, om när han äntligen fick tag på “Motorsågsmassakern” och mycket annat många av oss kan relatera till – möjligtvis med undantag för urinläckaget.

Dessa anekdoter varvas med intervjuer med mer eller mindre kända människor; rockmusiker, regissörer, skådespelare, serietecknare, forskare och till och med en präst, flera av dem berättar ungefär samma historier om ungdomens jakt på De Förbjudna Filmerna. Liksom fallet är med boken “Äkta skräck”, känner jag en del av de intervjuade personerna, men till skillnad från den boken, är “Skräck – boken som Gud glömde” bredare, mer lättillgänglig och underhållande, medan “Äkta skräck” vänder sig till en redan initierad publik med smalare inriktning. Det känns även som att Lindeblad vänder sig till yngre läsare.

Micke Solén, trummis i Sator, berättar om sin gamla filmklubb (i vilken undertecknad var medlem), Kim W Andersson, som under Bokmässan 2011 fick Svenska Serieakademins Adamsonstatyett, pratar om sina serier i vilka han kombinerar skräck och romantik, skådespelarna Robert Englund (Freddy Krueger i “Terror på Elm Street”) och Gunnar Hansen (Leatherface i “Motorsågsmassakern”) intervjuas, ett långt kapitel ägnas åt det ofrånkomliga “Studio S”-programmet.

Mellan varven tipsas om mer eller mindre klassiska eller kända böcker, filmer och skivor. Boken är illustrerad av Henrik Lange, mannen bakom böcker som “80 romaner för dig som har bråttom”, men självklart finns här även många filmaffischer och annat kul, plus ett förord av filmkritikern Ronny Svensson.

Det låter kanske lite konstigt, men “Skräck – boken som Gud glömde” är en väldigt … trevlig bok. Den är kul och intressant, och för oss med samma erfarenheter som Lindeblad och kompani är det lätt att bli nostalgisk. Många anser att skräck är något kontroversiellt, men i Lindeblads bok ger genren intryck av att vara väldigt oskyldig – vilket den ju trots allt är, i synnerhet jämfört med mycket annat i samhället. När allt kommer omkring var det rabiata, allt annat än objektiva och dessutom till stora delar lögnaktiga “Studio S” betydligt mer ondskefullt än de stackars skräckfilmer som togs upp.

skriven 2011-10-12

Du kanske gillar:

Våra samarbetspartners