Klicka på bilden, för att se hela bilden
Retro-avantgarde eller något ditåt…
Pere Ubu från Cleveland i USA är inget man skämtar bort i första taget. Sedan debuten i mitten av sjuttiotalet har de förbryllat och provcerat. Frontmannen Dave Thomas har med sin karakteristiska stämma framfört sitt budskap utan att nämnvärt påverkas av resten av musikvärlden. Kvällens tema var att framföra deras debutalbum THE MODERN DANCE från 1978 i dess helhet. Verkar populärt med att ha den här sortens tema. Både Rush, Saxon och Iron Maiden har gjort på liknande sätt.
Pere Ubu öppnade med 30 seconds over Tokyo, en dyster och ödesmättad låt. Dave Thomas sluddrar fram texten på sitt väldigt speciella och nasala sångsätt. Mellan låtarna berättar han anekdoter och hur låtarna kom till och det är inte helt lätt att veta vad han egentligen menar när han säger att han har en dammsugare i huvudet….
Något mer antirockstjärnesaktigt har nog inte skådats på många år där han står med händerna långt ner i fickorna i sina väldigt stora byxor. Han ser verkligen sliten ut och sätter sig ofta ner på stolen tar en klunk pilsner eller så hivar han fram fickpluntan och tar sig en sip. Men det är bra driv i bandet och i de rockigare låtarna svänger det riktigt bra.
Deras egenhändigt hopsnickrade stil som är en blandning av garagerock och postpunk låter ibland som något Talking Heads skulle kunna ha gjort. Jag får associationer till både Residents och Captain Beefheart. Men det bästa sättet är väl att själv lägga en stund på att lyssna med öppna sinnen och öron.
Som sagt, mellan låtarna är Dave Thomas väldigt underhållande. Han berättar att om han inte varit så dum och ful hade han gärna varit Jon Bon Jovi. Då hade han sluppit att spela i Pere Ubu. Sedan jobbar de sig vidare genom albumet från den halvpunkiga NON ALIGMENT PACT till den återhållsamma OVER MY HEAD. Däremellan är det mer eller mindre utflippat i SENTIMENTAL JOURNEY.
Efter sådär sjuttio minuter är det tack o hej men Pere Ubu kommer självklart tillbaka och stökar till det ytterligare en stund och emellanåt är det klart skumt….Jag kan tänka mig att i princip alla som var här i kväll hade hört bandet tidigare och var vana vid att det inte alltid lät så vackert men varför ska allting var så tillrättalagt?
Det var en klar upplevelse att se detta legendariska band på riktigt men lite skrämmande var det att Dave Thomas såg ut som förvirrad pensionär på rymmen. Han ser verkligen sliten och betydligt äldre ut än vad han är. Förmodligen har han haft ett hårt liv…
skriven 2011-05-18
Du kanske gillar:
SWEDEN ROCK 2011, dag 4 (lördagen den 11 juni) med bland andra NIFELHEIM, HAWKWIND och OZZY OSBOURNE
THOMAS Di LEVA, Changes – David Bowie tolkad av Thomas Di Leva, Slagthuset, Malmö den 23 februari 2019
MONSTER MAGNET, KB, Malmö den 17 november 2011
DAVE ALVIN och JIMMIE DALE GILMORE, Folk å Rock, Malmö den 26 oktober 2019
