Klicka på bilden, för att se hela bilden
Har hunnit läsa några svenska recensioner och det har varit snålt med berömmet åt debuterande Clare Maguire. Inte alls oväntat, får man väl säga. Genrenischen poppig soul med betoning på det förstnämnda är nästan lika dödsdömd i kollegornas kretsar som Nashvillecountry, FM-rock eller poppunk.
Men det är lik förbannat trist. Att bara såga en hel genre, om än en mindre sådan är inte bara förutsägbart, det är oseriöst också. Men ärligt talat, en honkytjej som bara använder soulen som garnering kan ju inte få annat än högst ett halvljummet gensvar. Eller? Rätta mig om jag har fel, men än har jag inte läst något omdöme som motbevisar mitt påstående.
Själv tycker jag – om ni nu inte redan räknat ut det – dock att det här är en tämligen lovande skapelse. Light After Dark innehåller överlag starka melodier, och det hela är dessutom relativt varierat. Hiten Last Dance är till exempel ett läckert exempel på det där soulbestänkta jag pratade om initialt, I Surrender är en skön diskodänga, i Sweet Lie visar vokalissan närmast pampiga tendenser och This Is Not The End är en fin känslosam ballad där Clares röst enbart ackompanjeras av stråkar.
Inte illa alls, Clare. Fortsätt på det viset och strunta i dina surmulna belackare som aldrig tycks acceptera mixen tjusig pop med soul som icing on the cake.
Skriven 2011-03-24
