Klicka på bilden, för att se hela bilden
Alla trodde väl det var slut när Marie Fredriksson drabbades av sin allvarliga sjukdom. Men sångerskan inte bara överlevde, hon tände på Per Gessles idé att skaka liv i Roxette igen. Några gästframträdanden ute i Europa blev så småningom ett antal konserter, vilket i sin tur växte till en världsturné. Samt ett nytt album förstås, det första sedan 2001 års Room Service.
Roligt, tycker åtminstone jag och många fans verkar hålla med. Plattan är redan en hygglig hit trots att vi numera lever i en lika tjuvorienterad som snuttifierad musikkultur. Hur det låter? Tja, några större förändringar av det vinnande receptet har inte direkt skett. Det mesta är sig likt, gamla beundrare lär bli nöjda. Inledande Way Out är till exempel en lättriffig stötig sak av det slag Gessle brukar skriva när han är på sitt mest poprockiga humör. I samma kategori hittar man småvitsiga hiten She’s Got Nothing On (But The Radio) och visst är Only When I Dream en effektiv poprökare som förtjänar singelstatus efter den obligatoriska balladhiten.
Och på tal om just detta, så ligger väl fina In My Own Way bäst till för att röra upp radiovågorna. Liksom självbiografiska(?) No One Makes It On Her Own för övrigt. Denna rörande ballad är svår att inte associera till Fredrikssons sjukdom, och inlevelsen går inte att ta fel på här.
Ovanstående är långt ifrån de enda starka spåren. Överhuvudtaget är Charm School ett gediget album rent låtmässigt samtidigt som produktion och hantverk på sedvanligt vis är oklanderligt. Dock får jag nog säga att det här inte kan konkurrera med vare sig genombrottet Look Sharp eller Joyride. Sistnämnda är och förblir Roxettes okrönta mästerverk. När jag lyssnade på det igen nyligen kom wow-känslorna tillbaka precis som då det begav sig.
Fast med detta sagt bör påpekas att Charm School är en värdig återkomst. Sensationellt eller popmusikaliskt relevant ur hipnessynpunkt är det förstås inte, men duon förtjänar tveklöst betydligt bättre än de förutsägbara och halvljumna omdömen majoriteten av kollegorna orkat haspla ur sig.
Skriven 2011-02-22
