HELENA JOSEFSSON, Kyss mej (EMI)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Helena Josefsson började sin gärning i Malmöbandet Sandy Mouche innan hon ”struck gold” och gjorde sig ett gott namn som körsångerska åt Andreas Johnson, The Ark och givetvis Per Gessle. Ett soloalbum var en logisk följd av detta. Fyra år har gått sedan dess, och nu är det dags igen.

Dessvärre har kritiken varit tämligen ljummen hittills på de nya låtarna, något jag hade räknat med på förhand utan att ha hört en ton från Kyss mej, som verket ifråga döpts till. Varför denna negativa förutspåelse, undrar kanske någon. Tja, trendig är hon ju inte, och blotta vetskapen om att sångerskan ska ut på världsturné med Roxette härnäst är säkert nog för att alla hippängsliga Nöjesguidenwannabees ska dra sina popöron åt sig.

Fast nu när detta är sagt måste jag ändå tillstå att det ligger något i kritken. Om inte annat så är det en smått splittrad historia, som snusar på genregränser utan överdrivet lyckat resultat. Varken hip hopiga I spegeln med Timbuktu på rap, det tjatiga lättfunky titelspåret kryddat med trist pratsjungande eller Vi kan börja om med sina österländska rytmer och svenskspråkiga arabsång känns direkt oumbärliga, snarare direkt ansträngda.

Fast resten av spåren är en annan historia. För överlag gillar jag både damens söta röst och fina popmelodier. Avslutande Vi möts igen nånstans är ju till exempel hur gullig som helst. Liksom Grönöga där sångerskan låter så vän att man omöjligt kan låta bli att smälta. Bland övriga favoriter märks Päronskogen där Josefsson mest påminner om en uppoppad Dido och den akustiska Ballad till jorden, som hennes arbetsgivare Marie Fredriksson säkert gärna hade velat ha till sitt nästa soloalbum.

Skriven 2011-02-04

print

Våra samarbetspartners