Klicka på bilden, för att se hela bilden
Tre smurfar bröt sig loss och startade eget………
Då jag sett en live-DVD med Blue Man Group vet jag vad det var frågan om. Om man gick dit bara för att man sett reklamen tror jag man blev väldigt förbryllad över vad detta är. Är det en rockkonsert? Nej. Är det ett art-performance? Nej! Men vad är det då? Jag vet inte….
En blandning av allt. Tre figurer klädda i bruna overaller och blåa i huvudet som inte säger ett skvatt utan kommunicerar med publiken med minspel och kroppsspråk är kanske inget man tittar på varje dag. Ena stunden körde de loss tung rock med sin DRUMBONE. Ett instrument gjort av PVC-rör (typ avloppsrör)som de slår på med trumpinnar. Då svänger det bra. Men i nästa stund sätter dom sig vid en kateder och tar upp en från publiken och äter skumgodis som skickas fram och tillbaka… och ser väldigt seriösa ut. Men publiken uppskattar det. Vad jag läst om dem är de är inspirerade av allt från Buster Keaton till vaudevilleteater och slapstick. Och till detta lite tung rock i lagom doser. Videoskärmar med lätt sarkastiska meddelanden fladdrar förbi emellanåt. De får i uppdrag via skärmarna en massa råd i hur man blir en rockstjärna och vilka poser man ska lära sig. Klart lustigt.
Det är mycket slagverk då upphovsmännen till detta är trummisar. Tack vare att de är blåmålade behöver de inte själva medverka överallt utan det finns flera uppsättningar av Blue Man Group. Ungefär på samma sätt som de ”andra två” i KISS inte är originalmedlemmar, men de är ändå sminkade så ingen bryr sig eller vet vem som är vem. De är dessutom uppbackade av ytterligare musiker som lirar mer ordinära instrument.
Under den cirka 100 minuter långa föreställningen blir det som sagt en blandning av allt. Ingen kan undgå att häpna över deras minst sagt udda framförande. Vid något tillfälle häller man färg på stora golvpukor och bankar på dem så att det stänker det rejält…. Alla som sitter på rad ett till fem får regnponchos för att skydda sig.. Men det var mycket effektfullt. Emellanåt var trion ute i publikhavet och gjorde folk nervösa genom att helt plötsligt dra upp en stackare som fick en skyddsoverall på sig som de målade blå. Var det arrangerat innan?? Jag vet inte?
Som helhet kan man tänka sig att meningarna går isär om det här. Både de som föredrar rock och art-performance blev förmodligen besvikna och hade velat ha mer av sin vara.
Men när allt var över tror jag ingen var missnöjd. Det var en synnerligen rolig och oförglömlig föreställning som jag aldrig sett maken till. Tycker dock synd om de som måste städa upp röran efter varje föreställning.
Har ni vägarna förbi Stockholm närmsta veckorna ska ni absolut passa på och se något väldigt unikt.
Skriven 2010-09-12
