Klicka på bilden, för att se hela bilden
Så var det dags att ta en nostalgisk tripp tillbaka till det tidiga 80-talet. Jisses det är ju nästan 30 år sedan man såg MIDGE URE och de andra i den mest framgångsrika sättningen av ULTRAVOX på en scen i Köpenhamn. VIENNA hade gjort sitt segertåg och RAGE IN EDEN hade nyligen släppts. Visserligen var gruppen inte ny men stilen MIDGE URE införde var.
Prick klockan 21 stod så ULTRAVOX på Pumpehusets scen. Lokalen var fullsatt. Att säga att det var fyra medelålders män som intog scenen är att ta till i underkant då ”grabbarna” är kring 60, det är nog snarare publiken som är medelålders även om en hel del yngre förmågor också kommit. Men det där med ålder är väl inget att hänga upp sig på – fråga ROLLING STONES… Det tog inte lång tid förrän mobilerna börja plåta för glatta livet och när de började spela MR X var det ju alle man på syntarna och WARREN CANN snackade och för första gången denna kväll tog BILLY CURRIE fram sin violin. VISIONS IN BLUE fick fram kvällens första allsång och den som förväntat sig höra en massa mellansnack måste blivit besviken då MIDGE URE knappt sa mer än tack. En sak som också slog mig var ju hur bra det lät ja nästan bättre än på den gamla tiden. Publiken kom verkligen i gång när ULTRAVOX spelade min personliga favorit WHITE CHINA och under den efterföljande HYMN steg temperaturen ytterligare nu såg till och med MIDGE URE riktigt glad ut. ULTRAVOX hade väl en ganska kort glansperiod och trots alla bra låtar lär väl MIDGE URE mest bli ihågkommen som mannen som skrev melodin till BAND AIDs DO THEY KNOW IT´S CHRISTMAS? medan hans samarbete med den svenska gruppen STRASSE är väl helt bortglömt. När väl VIENNA spelades så undrar jag hur många som kom att tänka på inslaget på MÅNDAGSBÖRSEN när programledaren STAFFAN SCHMIDT var helt ute och cyklade (http://www.youtube.com/watch?v=cw014ck7izQ): När sedan DANCING WITH TEARS IN MY EYES väl ebbade ut var klockan 22.30 och ULTRAVOX tackade för sig.
Själklart blev ULTRAVOX inropade till ett par extranummer och när så sista låten THE VOICE närmade sig sitt slutskede sattes det fram tre virvelkaggar (egentligen V-Drums) och inte de Simmons-liknande trummorna från förr. Mäktigt är ju ett bra slutord.
Efter konserten fick jag en liten pratstund med WARREN CANN han berättade bland annat om att det var en ren tillfällighet att denna återförening kom till stånd. ”Hade de frågat BILLY sex månader tidigare hade han tackat nej”. Han berättade även hur missnöjd han var med Simmons (som gjorde de klassiska sexkantiga synttrummorna) då han var en av pionjärerna som använde dessa och hur han sedan fick några kompisar att tillverka egna men dessa skulle vara femkantiga. De användes bland annat live när THE VOICE avslutades. WARREN berättade även lite om låturvalsprocessen och hur alla fick avstå tre till fyra favoritlåtar så att listan till slut hamnade på 20 låtar.
Midge Ure – Sång, gitarr, synt
Billy Currie – Synt, violin
Chris Cross – Bas, synt, sång
Warren Cann – Trummor, percussion, sång
Foto: Michael Lindström
Skriven 2010-04-28